UtbR FirKlä

BI DNINGS UT

FIRNING OCH KLÄTTRING

Försvarsmaktsreglemente för firning och klättring innehåller grundläggande bestämmelser och rekommendationer för militär firnings- och klätterverksamhet.

FIRNING OCH KLÄTTRING RE

G LE

EN

TE

Reglementet riktar sig i första hand till personal som genomgår utbildning till firnings- och klätterinstruktör samt militär bergsguide. De ska använda reglementet som ett stöd vid genomförande av verksamhet som t ex forcering av terränghinder, framryckning i högfjällsterräng eller bordning av fartyg från helikopter.

107 85 Stockholm

M7745-100101 UtbR FirKlä

2001

2001

BILDNINGS UT

FIRNING OCH KLÄTTRING RE

G LE M E NT

E

UtbR FirKlä

Central lagerhållning: Försvarets bok- och blankettförråd

FÖRSVARSMAKTEN Högkvarteret

2001-09-21

09833:60674 TFD 01025

Utbildningsreglemente för Försvarsmakten Firning och klättring (UtbR FirKlä) 2001 års utgåva (M7745-100101), fastställs. Upphäver skr HKV 09833:74204, 1999-12-20, ”Bestämmelser Firning och klättring.

Alf Sandqvist Generalinspektör för armén Björn Tomtlund Chef för Markstridsskolan

© 2001 Försvarsmakten, Stockholm Boken är producerad i samarbete med AerotechTelub Information & Media AB Tryck: Berlings Skogs, Trelleborg 2001 M7745-100101

Förord Försvarsmaktsreglemente för firning och klättring innehåller grundläggande bestämmelser och rekommendationer för militär firnings- och klätterverksamhet. Reglementet riktar sig i första hand till personal som genomgår utbildning till firnings- och klätterinstruktör samt militär bergsguide. De ska använda reglementet som ett stöd vid genomförande av verksamhet som t ex forcering av terränghinder, framryckning i högfjällsterräng eller bordning av fartyg via fastroping från helikopter. Flera alternativa tekniker presenteras i syfte att ge instruktören en bred kunskapsbas, vilket kan krävas för att lösa komplexa problemsituationer. I vissa delar hänvisas till civila handböcker och särskilda utbildningsanvisningar för detaljerad information. Taktiska och stridstekniska tillämpningar tas inte upp i reglementet, inte heller regler för klättring i master, torn och stolpar samt andra former av yrkesmässiga/industriella fallskyddstekniker. Reglementet innehåller exempel på verkliga olyckshändelser. Syftet med detta är att belysa vanliga misstag och lyfta fram viktiga erfarenheter så att liknande händelser kan undvikas i framtiden. I helikoptersammanhang är begreppet firning ett samlingsnamn för rappellering och fastroping. När begreppet ”han” används avses ”han/hon”.

Varning! Detta reglemente är i första hand framtaget som ett faktaunderlag för kursverksamhet. Reglementet är ett komplement till den praktiska utbildningen. Alla försök att lära sig färdigheter ur reglementet utan stöd av instruktör är förenat med stora risker. Kontrollera alltid SäkI före övning.

Innehåll 1. GRUNDER Fältarbeten Användningsområden

8 9

Historik Övningsledaren

12 14

18 22 34 35

Karbinhakar Repbromsar Selar Vård och underhåll

42 45 52 56

62 63 65 88 94

Repklättring Reserv-/tillämpningsmetoder Räddningsövningar Rapportering av olycka/tillbud Kurs för firningsexaminator

104 106 108 113 114

120 122 146

Multipla firningar Kamraträddning Bergsetik

150 158 172

174

Glaciär Skidmarsch Risker Övrigt Exempel på uppgifter till militär bergsguide Exempel på ordermall vid förflyttning i högfjällsterräng

185 186 187 187

2. UTRUSTNING Materieltyper Rep Band och repsnören Knutar 3. FIRNINGSINSTRUKTÖR Grunder Personlig färdighet Firningsövning Topprepsklättring Kurs för firningsinstruktör 4. KLÄTTERINSTRUKTÖR Grunder Klippklättring Artificiell klättring 5. MILITÄR BERGSGUIDE Grunder Arbetsuppgifter för militär bergsguide Behörighet Utbildning Faktorer som påverkar insatser i bergsterräng Fältarbeten

175 177 177 178 182

188 189

6. LAVINTJÄNST Lavinsäkerhetsarbetet inom Försvarsmakten Laviner Snötäcket Bedömning av lavinrisk Mall för planering och genomförande av verksamhet i lavinriskområden

192 193 197 201

203

Lavinbildande och lavinhämmande faktorer Undersökning av snötäcket Försvarsmaktens lavinriskskala med lavinprognos Åtgärder i lavinriskmiljö Lavinräddning Särskild räddningsutrustning

207 211 216 221 225 233

7. REPTEKNIKER FÖR SIB-INSTRUKTÖR Grunder Firning in genom fönster Firning upp och ner Firning framlänges

238 239 241 243

Änterhake Slagäntring Stångäntring

244 246 249

Övningsformer Firning Firning med hund

258 260 264

Bilaga 2 Lavinriskskala

267

8. HELIKOPTERKOORDINATOR Grunder Helikopterteori Rapportering av tillbud

252 253 258

BILAGOR Bilaga 1 Rapportering av olycka/tillbud

265

REFERENSLITTERATUR Referenslitteratur

269

1. G R U N D E R

1. Grunder

7

1. G R U N D E R

Fältarbeten

Exempel på fältarbete i högfjällsterräng. Jägarsoldater klättrar längs fasta rep på väg uppför Kebnekaise

Alla militära förband måste ha en förmåga att forcera terränghinder. Terränghinder kan vara allt från att klättra över en mur till att framrycka till fots över glaciärer och branta bergspass med lavinfara i högfjällsterräng. Kunskaper i firning och klättring kan i många fall underlätta dessa förflyttningar. I de här sammanhangen har dessa tekniker inte något egenvärde, utan ska betraktas som en form av fältarbete. Att lägga ut en krigsbro över ett vattendrag eller att anlägga en led med fasta rep över ett berg är exempel på fältarbeten inom olika verksamhetsområden. Den för uppgiften lämpligaste framryckningsmetoden ska självklart användas. Om uppgiftens lösande gynnas av att förbandet t ex firar ned för ett klippstup istället för att framrycka runt ett berg, bör denna form av fältarbete övervägas.

8

1. G R U N D E R

Användningsområden Kunskaper inom firning och klättring kommer till användning i många olika sammanhang. Användningsområdena spänner från rent militära uppgifter, via stöd åt samhället till äventyrsträning och friskvård. Genomgående för alla applikationer är att en reell fallrisk föreligger i verksamheten.

Militära användningsområden Vid strid i bebyggelse kan förbandets förmåga att tillämpa firning och klättring som fältarbetsform ge stridstekniska fördelar. Vissa militära specialförband som opererar i skärgårdsmiljö eller övervakar gränsen längs våra fjälltrakter kan underlätta och möjliggöra sina förflyttningar genom att fira och klättra. Vid tjänst i högfjällsterräng kan förbandet understödjas av helikoptrar som inom loppet av några minuter kan transportera personal och materiel till platser, som skulle ta avsevärt längre tid att nå till fots. De dagar som vädret eller taktiken begränsar helikopterflygning Exempel på en svensk spaningspatrull i internationell bergsmiljö

9

krävs dock utbildad personal som kan förflytta sig själva och sin materiel i bergen. I alla tider har det förts krig i bergsterräng. Inget pekar på att detta mönster skulle brytas, eftersom många omstridda nationsgränser är dragna tvärs igenom bergsmassiven. Den som har förmågan att förflytta sig och verka i ett viktigt terrängavsnitt kan skaffa sig lokal överlägsenhet. Exempel på uppgifter som mindre förband i bergsterräng kan lösa är fast spaning, eldledartjänst och prickskytte.

1. G R U N D E R

Framtida internationella uppgifter kan kräva att utlandsstyrkan har behov av personal med firnings- och klätterkompetens. Uppgifterna kan variera - från att minhundpatruller ska landsättas från helikopter med fastrope till att autonoma fjärrspaningspatruller ska uppträda i bergsterräng. Utlandsuppdrag med tjänst i bergsterräng eller annat inslag av klätterverksamhet bör ledas av en militär bergsguide. Den militära bergsguiden bistår bataljonschefen i beslutsprocessen i frågor som rör förbandets förflyttning över berg- och glaciärterräng med fall- och lavinrisk. En militär bergsguide är utbildad enligt internationell militär standard.

Dådkraftsprov

En soldat är på väg ut över kanten. Det är 40 meter ner till marken!

Firnings- och klätterverksamhet kan även användas som en form av ”dådkraftsprov” med syfte att pröva och uppöva personalens förmåga att behärska sin rädsla samt öka dess självförtroende. Alla är mer eller mindre rädda för höjd, det är en medfödd försvarsmekanism som sitter i generna. Få provmoment kan framkalla en så äkta rädsla hos en soldat som att hänga i ett rep 50 meter över marken vid starten på en brant firning. Att konfrontera soldaten med sin rädsla och se till att han lyckas genomföra övningen ger honom ett kraftfullt ökat självförtroende. Känslan att övervinna sin rädsla kan soldaten ta med sig och använda i andra situationer. 10

1. G R U N D E R

Stöd åt samhället Försvarsmaktens uppgift att stödja samhället kan innebära att firnings-, klätteroch högfjällskompetens ställs till förfogande då de ordinarie resurserna är otillräckliga. Militära instruktörer har hög personlig färdighet vad gäller uppträdande i lavin-

och fallriskmiljö. Detta är unika resurser som samhället kan utnyttja inom ett brett spektrum av tillämpningar. Exempel på uppgifter kan vara att stödja räddningstjänsten vid olyckor i bergsterräng eller stödja polisen och den alpina fjällräddningen med sök och räddning.

Friskvård och äventyrsträning Verksamheten ska även ses som ett medel för fysisk träning och friskvård. Få sporter ger en så allsidig träning för kropp och själ som att klättra. Styrka, balans, koordination och psyke är områden som får bra träning. En militär bergsguide har en bred kompetens och kan också verka som t ex skidlärare för förbandets personal på en friskvårdsdag. Äventyrsträning är ett koncept där soldater och befäl genomför ett projekt där målet kan vara att genomföra en lång skidtur eller att bestiga ett berg. En bergstopp är ett mycket konkret mål. Det är också enkelt att avgöra om projektet lyckades. Äventyrsträning kan genomföras i form av en klätterexpedition. Militära färdigheter som att leva under fara, gruppsamarbete, ledarskap samt att bevara stridsvärdet under långa utevistelser prövas här under realistiska förhållanden.

11

Trango Tower (6 237 m), Pakistan, eftermiddag 14 juli 1997. Efter 20 dagars lodrät klättring når den officersledda expeditionen toppen

1. G R U N D E R

Historik

Rjukan 1943. Motståndsmän framrycker från oväntad riktning och saboterar tillverkningen av tungt vatten. Möjligen bidrog detta till att tyskarna inte kunde framställa kärnvapen

12

1. G R U N D E R

I ett historiskt perspektiv har firning och klättring använts vid en rad kända militära operationer. Bergens objektiva faror har också skördat många dödsoffer. På alpfronten, under första världskriget omkom 6 000 soldater i laviner inom loppet av 48 timmar. I februari 1943 sprängde norska motståndsmän den tyska tungtvattenfabriken i Rjukan. Operationen lyckades tack vare en oväntad framryckningsmetod. Sabotagegruppen undgick upptäckt genom att klättra upp ur en ravin och efter sabotaget fira ned samma väg. På dagen D 1944 klättrade 2:nd US Rangerbattalion med hjälp av rep uppför klipporna vid Point de Hoque. Man lyckades därefter anfalla och förstöra det tyska kustartilleriet. 1980 fritog Brittiska SAS soldater en grupp som hölls som gisslan på den Iranska ambassaden i London. Aktionen inleddes med firning från taket och blev framgångsrik tack vare överraskningseffekten. I Sverige har Piketpolisen och insatsstyrkan använt olika firningstekniker sedan början av 1980-talet. För polisen kan det förutom en taktisk vinst även vara ekonomiskt lönsamt. Vid t ex genomsök av en lägenhet kan det vara billigare att gå in genom ett fönster via taket än att spränga en säkerhetsdörr. Räddningstjänsten har sedan tio år använt reptekniker i storstäderna för att via taken komma åt bränder samt evakuera nödställda. Alpina fjällräddningen, delvis bemannad med militär personal, bildades i början av 1980-talet och har regelmässigt använt firnings- och klättertekniker under räddningsinsatser på högfjället. Inom Försvarsmakten har organiserad firnings- och klätterverksamhet bedrivits sedan 1993. Säkerhetsbestämmelser har funnits i SäkI G 94, 96 och 2000. Antalet utbildade firnings- och, klätterinstruktörer samt militära bergsguider uppgår i dagsläget (år 2001) till ca 150. Ca 2 000 soldater/år genomför någon form av firnings- och klätterövning.

13

1. G R U N D E R

Övningsledaren

Övningsledare med rätt kompetens är avgörande för säkerheten

Allmänt Övningsledarens kunnande och omdöme är de viktigaste faktorerna för att bedriva säker firnings- och klätterverksamhet. Övningsledaren är, beroende på verksamheten, antingen firnings- eller klätterinstruktör, alternativt militär bergsguide. Om övningsledaren saknar formell kompetens kan en särskilt utbildad biträdande övningsledare utses. Att leda personal i fallriskmiljö kräver ett stort ansvarstagande av både övningsledare och instruktörer. Vid tjänst i bergsterräng och då framförallt på högfjället tillkommer många riskfaktorer som lavinfara, dåligt väder, glaciärsprickor, stenslag m m. Ett litet misstag eller en sekunds ouppmärksamhet kan snabbt orsaka ett tillbud. Detta medför att tjänsten alltid är att betrakta som skarp verksamhet. För att gynna den allmänna säkerheten, framförallt i snabba och tillämpade lägen, bör verksamheten präglas av fasta rutiner. Med högre instruktörsbehörighet följer förmågan till improvisation då uppgiften så kräver.

14

1. G R U N D E R

Noggrannhet och kontroll är ledord i övningens alla faser. Ingen övning får bedrivas i ett högre tempo än att övningsledaren har full kontroll. Talesättet ”fort och fel” får aldrig bli brukat i dessa sammanhang. Under tillämpade övningar i firning och klättring är balansen mellan yttre förhållanden, utrustning, fältarbeten samt truppens utbildningsnivå och stridsvärde avgörande för ett säkert genomförande av verksamheten. Övningsledaren ska se till att det råder balans mellan ovanstående faktorer och att alla deltagare har tillräcklig utbildning.

Behörigheter Övningsledare får leda formell eller tillämpad övning/insats och kan inneha följande instruktörsbehörigheter: Instruktörskategori

Övningsform/behörighet

Firningsinstruktör

Firning, topprepsklättring

Firningsexaminator

Firningsinstruktörsutbildning

Klätterinstruktör

Klippklättring

Assisterande militär bergsguide

Enligt direktiv från militär bergsguide

Militär bergsguide

Tjänst i utlandsstyrkan som högfjällsspecialist, lavinriskbedömning syftande till utfärdande av lavinprognos, skidguide samt tillämpad högfjällstjänst i orekognoserad terräng

Tilläggsutbildningar (lägst utbildning till firningsinstruktör krävs som grund) Helikopterkoordinator

Firning, fastrope m m enl utbildningsanvisning

SIB instruktör

Änterhake, stångäntring och slagäntring

Anm. SIB = Strid I Bebyggelse. Instruktörsbehörigheten avser övningsformer med fallrisk.

Under övning assisteras övningsledaren av instruktörer och/eller hjälpinstruktörer. Instruktörerna tillåts ha en lägre behörighet än övningsledaren.

15

1. G R U N D E R

Assisterande MBG är klätterinstruktör med gedigen högfjällserfarenhet. Denna tjänstgör under handledning av MBG. MBG kan tilldela självständiga uppgifter. Biträdande övningsledare och hjälpinstruktörer utses enligt SäkI. Övningsledarens och deltagarnas ansvar samt krav på sjukvårdsberedskap framgår av SäkI. För instruktioner i sjukvårdstjänst hänvisas till gällande reglementen.

Godkännande och utnämning Behörighet att förrätta prov för aspiranter i de olika utbildningsnivåerna utfärdas av funktionsansvarig myndighet. Följande behörigheter krävs för att bli förordnad att godkänna nya instruktörer: Instruktörskategori

Godkänns av

Firningsinstruktör (FI)

Firningsexaminator

Firningsexaminator (FEX)

Klätterinstruktör

Klätterinstruktör (KI)

SKF **/MBG

Assisterande militär bergsguide

MBG

Militär bergsguide (MBG)*

Militär bergsguideskola (utomlands)

SIB instruktör

SIB examinator

Hkp koordinator (K2)

K1

* MBG kan också godkännas av en UIAGM/IVBV examinator. I Sverige utförs detta i regi av Svenska Bergsguide Organisationen (SBO). Det krävs att aktuell MBG aspirant i särskild ordning prövas på militära lavinsäkerhetsrutiner, tillämpad ledning av militära förband samt tjänst som skidguide. Den för närvarande högst utbildade MBG:n ansvarar för prövandet av dessa områden. ** SKF = Svenska KlätterFörbundet.

16

2. U T R U S T N I N G

2. Utrustning

17

2. U T R U S T N I N G

Materieltyper Vid verksamhet med firning och klättring ställs det höga krav på materielens kvalitet och underhåll. Personalen som handhar materielen måste ha särskild utbildning. Kraven kan likställas med de som gäller för dyk- och fallskärmstjänst. Tre huvudtyper av materiel används: Säkringsmateriel, skyddsutrustning och övriga hjälpmedel.

Exempel på säkringsmateriel

Exempel på övriga hjälpmedel Exempel på skyddsutrustning

Med säkringsmateriel avses, enligt CEN (Commité Europeén de Normalisation), utrustning som godkänts för firning och klättring. För utrustning tillverkad före 1995 gäller godkännande från UIAA (Union Internationale des Associations d´Alpinisme). Med skyddsutrustning avses materiel som t ex hjälm och handskar. Med övriga hjälpmedel avses materiel som t ex äntringsrep, repstegar och kantskydd. 18

2. U T R U S T N I N G

Normer och krav EU sätter upp normer för s k personlig fallskyddsutrustning. Dessa kallas Europa Normer och betecknas EN. Där innefattas bland annat utrustning för firning och klättring. Förkortningen EN står tillsammans med en sifferkombination, t ex EN 564, som är normen för hur repsnören ska testas. Då en produkt klarat testerna enligt direktiven får den bära symbolen CE, som är logotypen för Europanormerna. Kraven på t ex ett rep är i dag i princip desamma som gällde förr då UIAA stod som godkännande organisation. Skillnaden är att Europanormen är hårdare kopplad mot lagen samt att tillverkaren måste var godkänd enligt ISO 9002. Detta innebär att hela tillverkningsprocessen måste vara kvalitetssäkrad. UIAA kravet innebar att fabriken kunde skicka t ex ett rep på test en gång. Klarades testet blev alla rep i samma modell godkända. ISO 9002 kräver att tillverkaren måste vidta sådana åtgärder att alla rep alltid ska klara testet. Kontrollanter från EU gör flygande kontroller och testar slumpmässigt utvald materiel. Utrustning tillverkad utanför Europa följer inte alltid de europeiska normerna. De större tillverkarna från USA är dock kvalitetssäkrade och får använda CEmärkningen på sina produkter.

Hållfasthet Säkringsmateriel är lättviktsutrustning med en hållfasthet som är avpassad efter verksamhetens krav. Säkerhetsmarginalen är lägre än för utrustning som används industriellt för lyft och personskydd. Motivet till detta är att säkringsmateriel för klättring måste ha låg vikt för att underlätta rörligheten. En instruktör måste ha mycket god kännedom om den materiel som används för firning och klättring. Kravet är att instruktören ska kunna • bruka materielen enligt respektive tillverkares instruktion. • ha förståelsen för materielens begränsningar och att inte bruka materielslagen tillsammans på ett felaktigt sätt. • göra omedelbara bedömningar på skadad säkringsmateriel. Kan övningen fortsätta eller måste byte av materiel ske?

19

2. U T R U S T N I N G

CE märkning innebär att materielen bland annat uppfyller följande hållfasthetskrav: Materielslag

Hållfasthetskrav (1KN=100 Kp)

Dynamiskt enkelrep

Min 5 extremfall, max 12 KN fångryck

Dynamiskt halvrep

Min 5 extremfall, max 8 KN fångryck (ett rep)

Dynamiskt tvillingrep

Min 12 extremfall, max 12 KN fångryck (två rep)

Statiskt rep

Min 18 KN brottstyrka

Karbinhake

Min 22 KN brottstyrka, 7 KN med öppen grind

Sele

Min 30 KN brottstyrka

1)

1) Begreppen finns förklarade i kapitel 4.

Platt-/tubband ska ha som lägst 15 KN brottstyrka på enkel part. För repsnören gäller 7,5 KN brottstyrka. Tunnare dimensioner, och därmed lägre hållfasthet, får användas om brottlasten enligt ovan kan garanteras genom t ex dubblering av bandet/repsnöret. CE märkning gäller även hjälmar. Alternativt kan hjälm m/90 användas.

Materielansvarig En materielansvarig bör finnas för uppföljning, vård och förvaring av firningsoch klättermateriel. Denne person bör vara lägst firningsinstruktör för att därmed ha utbildning och förståelse för de särskilda krav som ställs vid handhavande av säkringsmateriel. Då flera instruktörer växelvis använder utrustningen är det av största vikt att materieluppföljningen sköts på ett korrekt sätt. Repliggare ska föras och man måste säkerställa att skadad materiel inte används. Den materielansvarige organiserar uppföljningen av nyinförskaffad materiel genom t ex märkning med nummer och tillverkningsår. Det är också lämpligt att materielen märks med en identifiering för att undvika sammanblandning med utrustning från andra brukare. Tillverkarens användarinstruktioner ska sparas.

20

2. U T R U S T N I N G

Användning Före och efter användandet ska övningsledaren personligen kontrollera att utrustningen är hel och funktionsduglig. Utrustning som inte är i tillförlitligt skick får inte användas utan ska skiljas från övrig utrustning och kasseras. Materielen bör inte användas till ändamål som t ex surrnings-, bärgningseller bogseringsmateriel. Om det varit nödvändigt att använda materielen i något av ovanstående fall ska kassation övervägas då belastningar av okänd storlek kan ha förekommit. Den får inte heller lånas ut till personal utan handhavandeutbildning.

Exempel på ”mönsterförråd”

Förvaring Materielen ska i normalfallet förvaras torrt, svalt och mörkt i rena utrymmen som endast är åtkomliga för behöriga. Den får inte heller komma i kontakt med vassa föremål, kemikalier, stark värme eller onödigt solljus. Vid transport ska säkringsmaterielen förvaras skyddad mot ovan nämnda risker. Under en övning som kräver mellanförvaring av materielen väljer övningsledaren den efter omständigheterna lämpligaste förvaringsplatsen.

21

2. U T R U S T N I N G

Rep Repet är det viktigaste redskapet för att bedriva säker klätter- och firningsverksamhet. Med goda teknikkunskaper är det möjligt att både klättra och fira med enbart repet som säkerhetsutrustning. För personsäkring i firnings- och klättersammanhang används uteslutande kärnmantelrep tillverkade av nylon. Äldre repsorter som slagna hampa-/manillarep kan användas som t ex konstruktions- och äntringsrep. I dessa sammanhang ska det alltid finnas ett kärnmantelrep som extra säkring för personskydd. Ett kärnmantelrep består av en lastbärande kärna omgiven av en skyddande mantel. Kärnan står för ca 75 % av repets hållfasthet. Beroende på hur repet vävs erhålls olika egenskaper avseende elasticitet, smidighet och slitstyrka. Rep för firning och klättring utomhus bör vara impregnerade. För personsäkring finns det två olika reptyper – statiska och dynamiska rep. De har olika egenskaper och användningsområden.

Statiska rep Statiska rep används till firning, repklättring och för klättring längs fasta rep. Repen är uppbyggda av parallella fibrer i kärnan samt en tjock mantel, vilket ger egenskaper som liten töjning och hög slitstyrka. De får inte användas till förstemansklättring, eftersom avsaknad av dynamik orsakar ett för högt fångryck vid fall. Rent allmänt gäller att ett statiskt rep inte bör utsättas för chockbelastning. I och med att repet är näst intill stumt kan en plötslig belastningsökning generera krafter som överstiger repets brottlast. Övningsledaren ska se till att verksamheten endast kan orsaka kontrollerbara och låga repkrafter.

Exempel på slaget hamparep

Exempel på kärnmantelrep

Dubbelmantlade rep ger extra slitstyrka och högre säkerhet och är lämpliga för bl a helikopterverksamhet.

22

2. U T R U S T N I N G

Dynamiska rep Dynamiska rep används för klättring (topprep och replängdsvis). De har en kärna av tvinnade fibrer, vilket gör dem töjbara och ger dem dämpande egenskaper. Dynamiska rep är mindre lämpliga för upprepad firning och repklättring med trupp, eftersom de sviktar och därför är mer känsliga för slitage mot berget.

Indelning av rep efter diameter Beroende på diameter delas dynamiska rep in i olika användningsområden. Enkelrep är de grövsta repen. De är konstruerade för att med enkel part stoppa en fallande klättrare. Enkelrep används lämpligen för inomhusklättring och klättring på klippa i icke alpin terräng. Dubbelrep används i par om två rep. Varje rep för sig är något tunnare än ett enkelrep. Dubbelrep har större säkerhetsmarginal än ett enkelrep och används för isklättring och alpinklättring. Fördelar med dubbelrepet är lägre repdrag vid klättring samt lång firningskapacitet. Tvillingrep utgörs av två tunna rep. De ska alltid användas tillsammans. Säkerheten är högre än på ett enkelrep. Exempel på indelning av dynamiska rep Reptyp

Diameter

Märkning

Vikt/meter

Enkelrep

9,4–11 mm

”1” på en tejp i repändan

58 – 78 g/m

Dubbelrep

8,0–9 mm

”1/2” på en tejp i repändan

47 – 54 g/m

Tvillingrep

7,8–8,5 mm

”

40 – 46 g/m

” på en tejp i repändan

Anm. Enkelrep kan också benämnas helrep och dubbelrep kan benämnas halvrep. 9,4-11 mm

Enkelrep

8,2-9 mm

Dubbelrep

23

7,8-8,5 mm

Tvillingrep

2. U T R U S T N I N G

Klasser och kvalitetsnivåer Statiska och dynamiska rep för personsäkring delas in i tre kvalitetsnivåer beroende på typ, ålder och förslitningsgrad. Klass Reptyp

Märkning

1

Klätterrep

Enligt bild föregående sida

2

Firningsrep Blå färg/tejp ca 10 cm i var repända

3

Riggningsrep

Brun färg/tejp ca 10 cm i var repända

Anm.

Vid risk för fall ska klass 1 rep användas. Klass 2 rep får endast användas som säkringsrep vid låga repkrafter (kroppsvikt). Övningsledaren avgör när säkring behöver ske med beaktande av markbeskaffenhet. Vid behov kan även klass 1, 2 eller 3 rep användas som konstruktions- och äntringsrep. I detta fallet gäller fortfarande att personalen ska ha en extra säkring.

– Statiska rep kan endast få blå eller brun färgmärkning.

Äntringsrep

Konstruktionsrep

Firningsrep

Riggningsrep kan bestå av oskadade delar av ett klass 1 eller 2 rep som kasserats på grund av att någon del av det aktuella repet inte var tillförlitligt. Riggningsrep som är äldre än fem år ska alltid användas dubbelt för att ha godtagbar säkerhetsmarginal.

Klätterrep

– Klasstillhörighet framgår av avsnitt ”Vård och underhåll”.

Förutom ovanstående rep används också konstruktions- och äntringsrep. Konstruktionsrep är t ex tillverkade i plast eller hampa och används bl a för att hänga upp repstegar. Äntringsrep är grövre trossar som används för t ex slagäntring. Vid övningar där konstruktions- och äntringsrep används ska personalen säkras med ett klass 1 eller 2. Undantag från detta är vid övningar på låg höjd.

Riggningsrep utgörs av oskadade firnings- eller klätterrep som är för korta och/eller äldre än 5 år Anm. Fastrope har egna bestämmelser enligt kap ”Helikopterkoordinator”.

24

2. U T R U S T N I N G

Repliggare Firnings- och klätterrep (klass 1 och 2) ska åtföljas av en repliggare där övningsledaren efter avslutad övning ska notera följande:

• Antal deltagare som trafikerat ett fast rep och hur lång tid repet hängt ute • Fallfaktorer

• Datum för övningen

• Övriga belastningar (t ex hiss och tyrolertravers)

• Typ av övning

• Skador på repet

• Antalet firningar och/eller replängder klättring Repliggare för _________________________________________ Tillverkningsår _______________ Inköpsställe ___________________________________________ Inköpsdatum_________________

Datum

Antal

Antal

replängder

firningar

ÖvningsÖvrigt (fallfaktor, ev skador)

ledarens sign

Överförd summa

Summa till nästa sida

Exempel på repliggare Anm. Band, repsnören, selar och riggningsrep märks endast med tillverkningsår och behöver inte följas upp i repliggare. Äntrings- och konstruktionsrep behöver inte ha uppföljning i repliggare.

25

2. U T R U S T N I N G

Handhavande av rep De vanligast förekommande handhavande- och skötselinstruktionerna för rep framgår av tabellen nedan. Faktorerna

påverkar repet i mer eller mindre allvarlig grad.

Form av påverkan

Vad händer med repet?

Konsekvens

Åtgärd/ förhållningssätt

Ålder > 5 år från första användandet

Minskad elasticitet

Ökat fångryck på dynamiska rep

Får endast användas som riggrep (brun märkning)

Kemikalier och syror

Förstör materialet

Minskad hållfasthet

Ska undvikas/ kassation

Oljor och bränslen

Förstör materialet

Minskad hållfasthet

Ska undvikas/ ev kassation

Jord och grus

Smuts tränger in i mantel och kärna och kan skada repfibrerna

Sämre hanterbarhet

Använd kantskydd och repmatta Stå ej på repet Vårda repet

Onödigt solljus

Bleks och åldras

Sämre hanterbarhet

Förvara repet mörkt

Vassa kanter

Kapar repfiber

Minskad hållfasthet

Använd kantskydd

Värme Materialet smälter (friktion, eld, motsv)

Minskad hållfasthet

Tillämpa rätt teknik, torka ej rep mot värmekälla

Grader på repbromsen

Ökat repslitage

Sämre hanterbarhet

Vårda alt kassera mtrl med grader

Långvarigt slitage

Luddig mantel

Sämre hanterbarhet

Ev kassation

Långvarigt användande

Impregneringen försvinner

Suger upp vatten och smuts

Förnya impregneringen eller gradera ner till klass 3 rep (brun märkning)

Stenslag

Kapar repfiber

Minskad hållfasthet

Undvik genom försiktighet

Fukt och fruset rep

Minskad elasticitet

Ökat fångryck

Använd om möjligt torra och impregnerade rep

Anm. Bestämmelser för kassation av rep enligt avsnitt ”Vård och underhåll”.

26

2. U T R U S T N I N G

Stå inte på repet, särskilt inte med stegjärn

Skydda repet mot sol, olja och kemikalier

Följande tre faktorer är dock särskilt allvarliga och ska alltid undvikas: 1. Värme från eld, friktion eller annan värmekälla smälter repet. Friktionsvärmen som uppkommer då två rep nöter mot varandra kan räcka för att smälta av repet. 2. Ett spänt rep är mycket känsligt för vassa kanter. En vass klippkant eller en kniv kan mycket lätt kapa ett spänt rep. Stor försiktighet måste iakttas vid hanterande av vassa verktyg som isyxor och stegjärn. Stenslag kan lätt skada eller kapa ett rep. 3. Repkontakt med frätande ämnen. Ett rep som kommit i kontakt med syra/ bas kan brista under kroppsviktsbelastning. Skadan kan vara omöjlig att upptäcka vid inspektion av repet.

Repet får inte utsättas för friktion, vassa kanter, stenslag eller syror

27

2. U T R U S T N I N G

Inspektion av rep Före och efter klättring/firning är det viktigt att kontrollera repet avseende eventuella skador. Om repet förvaras i repsäck ska det dras ut och kontrolleras. • Linda ut repet och låt det löpa mellan fingrarna. • Känn på manteln efter variationer i diametern. En skada på kärnan kännetecknas ofta av en minskad diameter. En tilltagande diameter kan vara ett tecken på mantelglidning. • Forma repet till en cirkelbåge och sök efter avvikelser längs hela repet. • Bedöm den allmänna slitagebilden. En luddig mantel, synlig kärna eller bränn-/smältskador på manteln är dåliga indikationer. Bedömning av skador enligt avsnitt ”Vård och underhåll”.

Avvikelse i cirkelbågen indikerar en skada i repets kärna

UIAA/CE reptest För att ett dynamiskt rep ska bli UIAA/CE godkänt måste det klara ett standardiserat reptest. Prov och godkännande får endast utföras av testinstanser med särskild behörighet, sk testhus. Provet är i form av ett maxtest där repet utsätts för upprepade extremfall (fallfaktor 1,8) tills det brister. Ett enkelrep måste klara fem av dessa fall i en följd (80 kg fallvikt) för att bli godkänt. Detta ger repet en god säkerhetsmarginal för firning och klättring.

28

2. U T R U S T N I N G

Schematisk bild över hur dynamiska rep testas för att bli godkända enligt UIAA

UIAA´s reptest är inte helt representativt för vad ett rep utsätts för i praktiken. På ett berg är ett kantfall den största begränsningen för ett reps hållfasthet. Då repet belastas över en klippkant med en liten radie reduceras hållfastheten avsevärt. Vissa reptillverkare garanterar sina rep för extremfall över vassa kanter. Dubbel- och tvillingrepsteknik är mindre känsliga för kantfall. Det finns inga dokumenterade fall där båda strängarna av ett dubbelrep brustit vid ett kantfall.

29

2. U T R U S T N I N G

Diameter och praktiska råd Moderna enkelrep tillverkas normalt med diametrar mellan 9,4 och 11 mm. De tunnaste varianterna är mycket lätta och smidiga, vilket är fördelaktigt vid svår klättring. Man ska dock beakta att tunna rep slits fortare. Eftersom tvärsnittsarean på ett 9,4 mm rep bara är 70 % av ett 11 mm rep så finns det helt enkelt mindre repmängd som kan stå emot slitage. Med ett tunt enkelrep är det dessutom svårare att kontrollera stora krafter i en repbroms av standardtyp. För militär firningsverksamhet med trupp är statiska rep med diameter 10,5-11 mm att rekommendera. Vid jämförelse av olika rep bör man utgå från uppgifterna om vikt/meter, eftersom tillverkarnas uppgifter om repdiameter inte alltid är jämförbara med varandra. Vid hantering av rep på platser där det är grusigt/jordigt på marken kan en repmatta i form av ett stycke tyg användas för att skydda repet. Ett blött och smutsigt rep som används för firning sliter hårt på firningsbromsen. Sandkristaller i repet verkar som en fil och gör grader i det mjuka aluminiumgodset, vilket i sin tur ökar slitaget på repet. Firning genererar mycket värme på grund av friktion mellan rep och firningsbroms. Efter en lång firning kan en firningsåtta bli så varm att den inte går att hålla med en bar hand. Värmen påverkar repets hållfasthet negativt. Det är därför viktigt att avlägsna firningsbromsen så fort som möjligt från repet. En mycket het firningsåtta kan orsaka smältskador i repets mantel. Vid omfattande brännskador måste repet kasseras. För att förebygga värme-/smältskador bör man fira långsamt och/eller fira på dubbla rep. Vissa repbromsar har bättre egenskaper för att leda bort värme, t ex rapellracket.

Detta är en praktisk metod för att handskas med en varm firningsåtta och samtidigt minska risken för att tappa den

30

2. U T R U S T N I N G

Ett blött rep förlorar ca 10 % av sin hållfasthet. Ett fruset rep reduceras ytterligare i styrka. Vid t ex isklättring på ett blött isfall kan repet frysa och bitvis bli styvt som en stålvajer. Repet har då både mist sin dynamik (vilket ger högre fångryck) och reducerats i brottstyrka. När repet torkat är hållfastheten återställd till den ursprungliga nivån. Efter en tids användning byggs det ofta in tvinn i repet, vilket gör repet svårhanterligt. Reptvinn avlägsnas enklast genom att hänga ut repet fritt i luften, från t ex en hög bro.

Att linda ihop repet Vid förvaring och transport är det lämpligt att repet är ordentligt ihoplindat, eller förvarat i en repsäck. Ett rep som är dåligt ihoplindat och därmed trasslar sig, orsakar både tidsförlust och brist i säkerheten. Det finns flera olika metoder för att linda ihop repet. De två vanligaste presenteras nedan. Fördel

Nackdel

Ringform

Lätt att bära över axeln

Kan generera extra tvinn i repet vid ihoplindning

Omlott

Mindre tvinn byggs in i repet. Bra att bära repet som ”ryggsäck” på anmarscher

Repet bör lindas från mitten vilket ger extra rephantering vid både ihop- och utlindning

Rep ihoplindat i ringform

Rep ihoplindat omlott

31

2. U T R U S T N I N G

Repet kan också lindas omlott genom att börja med ena änden av repet. Nackdelen med denna variant är att man har endast en ”axelrem” då man ska bära repet som ryggsäck.

Soldaterna till vänster och i mitten bär repet i ringform och den högra soldaten bär det omlott som ryggsäck

Kontrollera alltid repet i samband med ut- och ihoplindning.

Att linda ut repet Oavsett vilken metod som används för att bära repet är det viktigt att linda ut repet kontrollerat. Öppna låsningen och lägg ut repet slinga för slinga på marken. Låt repets bottenände sticka ut ur rephögen för att den ska vara lätt att finna. Planera alltid verksamheten så att rephögens övre ände är den som kommer att löpa ut vid användningen. Reptrassel uppstår lätt om man lägger ett ihoplindat rep på marken och försöker dra ut fritt rep.

32

2. U T R U S T N I N G

Tips vid hantering av nya rep Tillverkaren lindar rep på rulle med en maskin. Detta medför att nya rep får många kinkar när de lindas ut manuellt första gången. Undvik kinkarna genom att rotera ut repet. Ligger repet lindat på rulle kan man enkelt stoppa in en axel i rullens mitt. Dynamiska rep som redan är kapade i given längd kan hållas på armarna av en person medan en annan person roterar ut repet.

Materialtyper Nylon är det mest använda materialet. Det är något elastiskt och används till både rep, band och repsnören. Spectra kallas ett nytt material som är starkare än vanlig nylon. Spectraband säljs enbart som färdigsydda rundslingor. En nackdel med spectra är materialets låga friktion och låga smältpunkt. Skulle det bli aktuellt att skarva spectraband med en knut måste detta göras med en hårt åtdragen tredubbel fiskarknop. Spektra får inte skarvas med nylon. Kevlar används som kärnmaterial i vissa typer av repsnören, vilka därmed blir styva och tunnare än ett normalt nylonsnöre. Repsnöre av kevlar används vanligtvis för att trä i kilar. Kevlar är känsligt för upprepade böjningar och används därför inte till firningsrep. Kevlarkärnan är försedd med en nylonmantel som slitageskydd. Efter kapning bör man försiktigt smälta (elda) på nylonmanteln för att undvika uppfransning (kevlar går inte att smältforma). Både kevlar och spectra är i förhållande till sin vikt starkare än stål. Materialen är dessutom helt statiska varför användande i klätterrep inte kan komma på fråga. Dynema kallas ett alternativt material som har motsvarande egenskaper som spectra.

33

2. U T R U S T N I N G

Band och repsnören Band används till standplatser, firnings- och säkringspunkter. Band tillverkas i form av platt- eller tubband. Hållfastheten på nylonband kan utläsas av antalet invävda streck - ju fler streck, desto högre hållfasthet (ca 500 daN/streck). Vissa band, som är färdigsydda som rundslinga, är vävda utan streck. På dessa band framgår hållfastheten istället av en märklapp insydd i bandskarven. Tubband är lättare att knyta då materialet är mjukt och smidigt. Plattband är dock något starkare i motsvarande dimension. Sydda slingor är säkrare och starkare än motsvarande band på metervara som skarvas med en knut. Knuten i en slingskarv måste dras åt hårt och kontrolleras ofta då risken finns att den kan lösas upp. Fördelen med knutna slingor är dock den ökade flexibiliteten då bandet kan användas som t ex enkel part runt ett träd eller klämblock. Band av spectramaterial kan tillverkas i tunna dimensioner med samma hållfasthet som breda nylonband. De är lätta och smidiga, men är dock obekväma då de används som tillfällig sele på grund av den tunna dimensionen. Band som är skadat längs kanten reduceras avsevärt i hållfasthet. Repsnören används huvudsakligen till klämknutar och har samma egenskaper som ett tunt statiskt rep. Repsnören har diameter under 9 mm.

Exempel på band och repsnöre

34

2. U T R U S T N I N G

Knutar Knutar är en viktig länk i säkringskedjan. Endast för ändamålet särskilt utvalda knutar får användas. Knutar används t ex för att förankra och skarva rep samt som klämknutar för repklättring. En trassligt slagen knut kan vara svår att skilja från en felaktigt slagen knut. En snyggt slagen knut är däremot lätt att kontrollera och bidrar därmed till ökad säkerhet. Den har även högre hållfasthet och är lättare att lösa upp. Begreppen knop och stek används för vissa knutar. En grundregel vid knutslagning är att ta till den fria repändan ordentligt. Alla knutar glider något när de dras åt. För att förhindra att knuten ska kunna knyta upp sig själv under belastning, ska den fria änden vara minst en handbredd lång. Dubbelåtta-, överhands- och bandknuten kan knytas i antingen sk dropp- eller ringform.

Droppform

Ringform

Trädd knut

Knut om egen part

Fyra grundvärden vid knutslagning. En knut kan knytas i dropp- eller ringform och vara trädd eller slagen om egen part

Dubbelåttaknut Dubbelåttaknuten är grunden för all firnings- och klätterverksamhet. Knuten används bl a vid • inknytning i sele (droppform) • skarvning av rep med samma diameter (ringform) • inknytning av rep i firningsankare (droppform) Dubbelåttaknuten får inte användas i droppform vid repskarvning.

35

2. U T R U S T N I N G

Överhandsknut För att skarva rep av samma diameter, t ex vid firning, används överhandsknuten i droppform. Fördelen är att knuten lättare löper över en kant än andra knutar. Minst 20 cm långa ändar måste lämnas och knuten ska dras åt hårt. Överhandsknuten kan användas som alternativ till åttan för inknytning i sele då kombinerad sitt- och bröstsele används och klättring sker med dubbelrep. Överhandsknuten är en lämplig knut att lära soldaterna, eftersom den är lätt att slå och har många användningsområden.

Överhandsknut (höger) är lättare att dra ner över en kant än dubbel fiskarknut (vänster)

Dubbel fiskarknut Dubbel fiskarknut används för att skarva rep av samma eller olika diameter. Knuten är mycket säker eftersom de två knutdelarna låser varandra. Nackdelarna med dubbel fiskarknut är att den är svår att lösa upp efter belastning och att den går att göra i en falsk modell.

Dubbelt halvslag Dubbelt halvslag används framförallt i standplatser och firningspunkter. Knuten går att slå med både rep och band. Fördelarna med knuten är att förhållandevis kort bit av repet/bandet förbrukas och att det är lätt att efterjustera knutens läge. Det sistnämnda är viktigt i en standplats eller en firningspunkt då belastningen ska vara jämviktad mellan de olika säkringspunkterna. Viktigt med dubbelt halvslag är att knuten måste dras åt ordentligt för att förhindra oönskat glid. Efter hård belastning kan knuten vara svår att få upp.

36

2. U T R U S T N I N G

Bandknut Bandknuten kallas också vattenknut och används uteslutande till att skarva band. Den är identisk med en överhandsknut i ringform. Bandknuten ska inte knytas i droppform. Knuten har en tendens att arbeta sig lös med tiden och det gäller särskilt bandknutar med styva plattband. Det är därför viktigt att knuten initialt dras åt ordentligt och därefter kontrolleras före varje användning. Det är också viktigt att ta till de fria ändarna ordentligt, minst en handbredd ska sticka ut ur knuten. En klippspets har fastnat och knuten är på väg att vådaöppnas

2

1

Två risker med bandknuten 1 Karbinen kopplas i den falska loopen innanför tejpen Knuten trycker mot en kant och kan vådaöppnas 2

Man får inte tejpa de utstickande bandändarna. Det är lätt att begå ett misstag och koppla in sig i den falska öglan innanför tejpen. Säkrast är att använda sydda slingor. Knutna band har dock fler användningsområden. Invändig bandknut är inte tillåten på grund av svårigheten att inspektera den fria ändens längd. Om man i en firningspunkt använder bandknuten för att skarva en slinga, är det viktigt att den belastade knuten inte ligger och trycker mot en kant. Knuten kan då vådaöppnas.

37

2. U T R U S T N I N G

Råbandsknop Dubbla råbandsknopar används vid knytning av tillfälliga selar. En ensam råbandsknop ska inte användas för personsäkring. Råbandsknopen är praktisk att använda vid många icke hållfasthetsavgörande sammanhang, t ex skarvning av repsnöre som ska hålla ett kantskydd på plats.

Pålstek Pålsteken ger en fast ögla som är användbar i vissa modeller av tillfälliga selar. Pålstekens fria ända ska alltid låsas med två varv av en fiskarknut. Pålsteken är livsfarlig som förankringspunkt om den belastas inne i repöglan utan låskut! Pålsteken kan börja glida och öppnas då repändan löper ut. Pålstek är inte tillåten att använda vid inknytning i samband med klättring och till förankringspunkter.

Lärkhuvud

1

Denna knut bör undvikas eftersom den drastiskt försvagar ett bands/reps hållfasthet. Vid förankring runt ett träd med en bandslinga är det lämpligare att koppla slingans båda öglor. Orsaken till att bandet får en drastisk hållfasthetsminskning är att den utsätts för fördubblade krafter där bandet vänder, se 1 . Om knuten används ska lärkhuvudet placeras i läge 2 . Vid skarvning av två bandslingor ska knuten läggas som en råbandsknop.

38

2

2. U T R U S T N I N G

Klämknutar I förebyggande syfte används klämknuten som t ex extra säkring vid firning. Vid ett läge då en person eller utrustning måste hissas upp för en bergvägg utgör klämknuten en vital del i utväxlingssystemet. Knuten möjliggör också repklättring. Kunskap om klämknutarnas användning är viktig och tekniken ska övas mycket. Det är lämpligt att använda repsnören som motsvarar ca 1/2 diameter av det rep som klämknuten ska appliceras på. Repsnöret kan vara kort eller långt, knutet

Standardprusik Standardprusiken utgör den ursprungliga klämknuten och brukar vanligtvis bara benämnas ”prusik”. Den används med fördel vid repklättring och för fäste av dragpunkt i ett hissystem. Prusiken kan träs med enkel eller dubbel part av repsnöret beroende på om man använder ett enkelt snöre eller ett färdigknutet i ringform. Standardprusiken är den bästa klämknuten att använda vid ogynnsamma förhållanden som t ex hissning av tunga laster på tunna och isiga rep. I normalfallet används fyra varv repsnöre. I svårare lägen enligt ovan kan fem eller sex varv användas.

39

till en rundslinga eller öppet, beroende på användningssätt. Genomgående för alla klämknutar är att de under belastning aldrig får glida på repet. Om en knut glider beror det oftast på att den är slarvigt slagen. Resultatet kan bli att repsnöret smälter av på grund av friktionsvärmen! Som alternativ till klämknutar finns en mängd mekaniska repklämmor. De är effektivare, men är både tyngre och har färre användningsområden än ett repsnöre.

2. U T R U S T N I N G

Fransk prusik Den franska prusiken har en mycket stor fördel framför alla andra klämknutar (och repklämmor). Den går nämligen att lösgöra under belastning. Det är en mycket värdefull egenskap och den kommer till användning då t ex ett hissystem ska backas (reverseras) eller vid vanlig firning då knuten används som en extra säkring. Till fransk prusik används ett 6 mm repsnöre som oknutet är 135 cm långt. Repsnöret skarvas med dubbelfiskarknut och appliceras normalt med fyra varv runt ett 10,5 mm rep. En nackdel med fransk prusik är att knuten förlängs relativt mycket innan den greppar om repet. Verkningsgraden blir i och med detta lägre vid t ex repklättring.

Vikingknut Vikingknuten har fördelen att den går att slå med både band och repsnöre. Knuten kan användas för samma uppgifter som standardprusiken och har samma nackdel med töjning som den franska prusiken.

40

2. U T R U S T N I N G

Erfarenhetsvärden för klämknutar Det ställs olika krav på klämknuten beroende på faktorer som • torrt eller blött rep • repdimension samt enkelt eller dubbelt rep • nytt (halt) eller gammalt och luddigt rep • isigt rep Standardrepsnöre för klämknut är 6 mm för 10,5-11 mm rep. För att erhålla rätt friktion i ovan nämnda fall krävs en uppsättning med olika repsnören: • Ett långt prusiksnöre (150 cm oknutet) behövs i samband med dubbla rep. • Ett tunt (5 mm) snöre behövs då friktionsbetingelserna är dåliga. • Ett grovt (7 mm) behövs då de tunnare snörena tenderar till att nypa för hårt. • Ett slitet snöre (luddigt) ger bättre friktion än ett nytt och glansigt.

Knutar och hållfasthet Alla knutar försämrar ett reps hållfasthet. De ovan redovisade knutarna reducerar dock hållfastheten mindre än en godtyckligt slagen knut. En riktig knut är också lättare att lösa upp efter belastning. Hållfasthet i % av repets brottlast utan knut Knut

Hållfasthet i %

Användningsområde

Dubbelåttaknut

65 – 85 %

Inknytning i sele

Dubbel fiskarknut

65 – 75 %

Skarvning av rep med olika diameter

Överhandsknut

60 – 70 %

Skarvning av rep med samma diameter

Dubbelt halvslag

60 – 65 %

Standplats och firningspunkt

Råbandsknop

55 %

Knytning av sele

Bandknut

70 – 78 %

Skarvning av band

I praktiken är inte knuten den svagaste länken i ett säkringssystem. Repets svagaste punkt kommer alltid att vara där repet löper över en kant eller en karbinhake.

41

2. U T R U S T N I N G

Karbinhakar Allmänt Karbinhakar används som öppningsbara länkar mellan punkter i en säkringskedja. Karbinhaken är att betrakta som en vital del för att kunna bedriva säker firnings- och klätterverksamhet. Karbinhakar tillverkas av aluminium eller stål. Varmsmidda karbinhakar av aluminiumlegering är vanligast förekommande. Två grundmodeller av karbinhakar används, låsbara och ej låsbara karbiner. Dessa har olika användningsområden enligt nedan. För att uppfylla UIAA´s krav på brottstyrka måste karbinhaken hålla för 22 KN längs sin längdaxel och 4 KN tvärs längdaxeln. Med öppen grind måste den hålla för 7 KN. Beroende på karbinens form skiljer man även på ovala och D- formade karbiner. D-karbinen är generellt något starkare, eftersom belastningen huvudsakligen kommer längs det raka ryggpartiet, istället för på grinden, vilken alltid är karbinens svagaste punkt.

D-formad ej låsbar karbin

D-formad låsbar karbin med keylock

D-formad ej låsbar karbin med keylock

Päronformad låsbar karbin med twistlockfunktion

42

Päronformad låsbar karbin

Oval ej låsbar karbin

2. U T R U S T N I N G

Grundregler vid användning av karbiner • Karbinhaken ska alltid belastas längs sin längdaxel

Grinden måste vara stängd, annars förloras 70 % av hållfastheten

• Karbinhaken får inte belastas tvärs sin längdaxel och absolut inte över grinden • En karbinhake som fallit mot hårt underlag får inte användas (se ”Vård och underhåll”) • Använd endast karbinhakar som har en känd historik avseende tidigare belastningar

Karbinhaken får inte belastas så att den bryts över en kant

Exempel på felaktig användning av karbiner

Låsbara karbiner Låsbara karbiner förekommer i två olika modeller avseende låsfunktionen – skruvkarbiner och självlåsande karbiner, s k ”Twistlock” karbiner. Båda modellerna har sina för- och nackdelar. Skruvkarbinen är vanligast förekommande. Den är billig, lätt att handha men har nackdelen att den aktivt måste skruvas igen för att bli säker. Twistlockkarbinen kan upplevas som besvärlig eftersom låsfunktionen kan vara svår att öppna med handskar påtagna. Den är dock säker då grinden låses automatiskt. En risk med twistlock är att den oavsiktligt kan öppnas om grinden ligger och trycker mot ett föremål. Twistlock är lämplig att använda vid helikopterverksamhet då vibrationer kan få skruvkarbiner att skruva upp sig. För säkring med HMS-knut krävs en låsbar karbin med päronform. I karbinens breda del tillåts HMS-knuten att vridas beroende på dragriktningen. För alla typer av låsbara karbiner ska man beakta risken att grinden kan vådaöppnas vid säkring med HMS. Detta kan dock endast inträffa om HMSknuten träs felaktigt i karbinhaken.

43

2. U T R U S T N I N G

Låsbar karbin ska alltid användas i alla vitala punkter. Exempel på sådana är • vid riggning av firningsankare och standplats • inkoppling i standplats (självsäkring) • vid säkring av klättrande eller firande personal • mellan firningsbroms och sele Vid inköp av låsbara karbiner ska man kritiskt granska låsfunktionen. Låset ska löpa smidigt utan friktion och glapp. Ett allmänt krav på karbiner är också att de ska gå att öppna och stänga under kroppsviktsbelastning.

Ej låsbara karbiner Ej låsbara karbiner används främst som en länk mellan en säkringspunkt och repet vid klättring. De är också lämpliga att använda som utrustningshängare på selen. Ej låsbara karbiner kan ersätta en skruvkarbin om de används dubblerade med inverterade grindar.

Två exempel på dubblering av ej låsbara karbiner med D-formade eller ovala karbiner. Notera att grindarna ligger på samma resp motsatta sida

Vanligtvis används ej låsbara karbiner med raka grindar. Vid svårare klättring kan kopplingen av repet i en mellansäkring underlättas om grinden är böjd. En böjd grind medför dock en högre risk för att repet kopplar ur sig själv då man faller förbi säkringen. Karbinhakar med sk ”key lock”-funktion minskar risken för att grindlåset ger oönskad ihakning i band och klädesplagg. Trådgrindar av stål är lättare än traditionella solida aluminiumgrindar. De har också fördelen att vibrera mindre då de utsätts för chockbelastning. Ovala karbiner är överlägset bäst för artificiell klättring, eftersom de är rymliga och inte genererar impulskrafter som kan vara fallet med D-karbiner.

44

2. U T R U S T N I N G

Repbromsar Allmänt När en person faller, firar eller bara hänger i ett rep genereras repkrafter som är större än vad som är möjligt att hålla emot med bara händerna. För att bemästra dessa krafter måste man använda en repbroms som genom friktion mångdubblar den hållkraft som händerna kan åstadkomma. De flesta repbromsarna kan förstärka bromskraften på repet ca tio gånger. Dynamiska repbromsar låter repet glida då belastningen överskrider ett givet värde (se tabellen nedan). Denna dynamik är en vital funktion som kraftfullt reducerar repkrafterna. Kontrollerad manövrering av en repbroms kräver ett tränat handlag som endast kan erhållas genom övning. Ett genomgående krav vid all manövrering av repkrafter är att skyddshandskar ska användas. Om man utan handskar säkrar en klättrare som faller kommer man att bränna sig om repet glider 1/2 meter genom handen. En naturlig reflex är då att man släpper greppet om repet. En repbroms kan orsaka klämskador på fingrar. Det finns också risk att hår och andra lösa föremål kan fastna i repbromsen. Fångrycket som uppstår då en fallande klättrare bromsas upp kan göra att säkraren slungas iväg om han inte är förankrad i en standplats. Repbromsar finns i många varianter med olika egenskaper. Vissa typer av repbromsar används bara till firning och kallas firningsbromsar. Exempel på en vanlig firningsbroms är den så kallade firningsåttan. Vissa repbromsar är endast lämpliga för säkring av klättrare, t ex stichtplattan. Några repbromsar fungerar både för firning och säkring av klättrare. Exempel på sådana är ATC, HMS och Grigri. Hållkrafter mot repglidning (ungefärliga värden) Säkringsmetod

Hållkraft

Firningsåtta

100 daN

Sticht/ATC

300 daN

HMS (nedåt/uppåt)

300 daN/250 daN

Grigri

900 daN

Anm. 100 daN är den kraft som orsakas av massan 100 kg. Värdena förutsätter att säkringsmannen håller det ingående repet med 25 daN.

45

2. U T R U S T N I N G

Nedan presenteras de vanligaste repbromsarna. Varje typ av repbroms kräver fördjupad kunskap i handhavande.

Firningsåttan Firningsåttan är den vanligaste repbromsen. Den orsakar förhållandevis lågt repslitage och leder bort värmen bra. Friktionen kan lätt regleras genom att variera vinkeln på det ingående repet samt genom olika inkopplingsmetoder. Inkoppling av dubbelt eller enkelt rep ger också mer eller mindre friktion. Denna friktionsökning gäller för alla repbromsar som fungerar för dubbla rep. Åttan bör inte användas för att säkra en förstemansklättrare då den kan ge otillräcklig bromskraft. Firningsåttan ska normalt kopplas in med repbukten uppåt för att förhindra att repet kränger sig till ett lärkhuvud vid en skarp kantövergång. För att eliminera detta problem kan särskilda firningsåttor med sk ”horn” användas.

Normal inkoppling

Lärkhuvud på grund av felaktigt trätt rep

På vissa firningsåttor kan det lilla hålet användas som repbroms typ ”sticht” .

46

Räddningsåtta med horn kan kopplas med bukten nedåt

2. U T R U S T N I N G

Då en extra säkring i form av en klämknop används bör denna placeras i selens benslinga. Det är viktigt att avpassa klämknopens längd så att den inte kan trassla in sig i åttan. På vissa seltyper är det lämpligt att koppla firningsåttan i en kort förlängare för att undvika trassel.

Klämknuten har trasslat in sig i firningsåttan

Firningsåttans infästning är förlängd för att undvika trassel

Fördelen med att använda en klämknut under firning är att den möjliggör tillfälliga stopp så att man kan släppa händerna om repet. Tillfällen då man behöver fria händer är vid t ex rensning av ett firningsstråk eller under en räddningsinsats. Tillfällig avlåsning av firningsåttan kan även utföras genom att kränga bromsrepet två varv runt åttans stora hål. Alternativt kan man linda repet tre varv runt benet. En nackdel med firningsåttan är att den tvinnar repet under firning (ett varv för var tredje firningsmeter), vilket kan ge hanteringsproblem.

Firning på isiga rep

Firning på tunna rep

47

2. U T R U S T N I N G

Vid firning på tunna rep (9 mm) ger den normala inkopplingsmetoden oftast otillräcklig friktion. Lämpligast är att vända på åttan och först koppla repet genom det lilla hålet. Vid firning på mycket grova och/eller isiga rep kan den normala inkopplingen istället ge för mycket friktion. Man kan då koppla repet genom åttans stora hål och därefter genom den låsbara karbinen.

Stichtbroms Stichtbromsen är den ursprungliga repbromsen som togs fram för att säkra klättrare. Den har även fått ge namn åt hela den familj med bromsar som använder samma låsprincip. Inom kategorin kan bl a nämnas ATS, VC och tub. Stichtfunktionen bygger på att bromsverkan erhålls genom vinkelskillnad mellan det in- och utgående repet. Repet låses därmed mellan plattan och den låsbara karbinen. Om en stichtplatta behöver användas för firning (undantagsfall) är det lämpligt att koppla en låsbar karbin på tvären mellan plattan och karbinen till selen, annars blir firningen mycket ryckig. På grund av stichtbromsarnas ringa massa blir den mycket varm under firning, vilket är ogynnsamt för repet.

I detta läge löper reper obromsat

I detta läge erhålls en bromskraft på ca 300 kg om repet hålls med ca 25 kg

Exempel på ett sätt att göra firning med sticht smidigare

Fördelar

Nackdelar

Både för firning och klättring

Kräver vinkel och en aktiv säkrare

Enkel och lätt

Blir mycket varm vid firning

Kan användas till dubbelrep

Sliter på repet

48

2. U T R U S T N I N G

HMS-knut HMS-knuten är en form av repbroms och kan användas både för firning och för säkring av en klättrare. Beroende på om man tar hem eller ger ut rep så måste knuten kunna invertera (vrida sig) i karbinen, därför krävs en päronformad karbin som är tillräckligt rymlig. Fördelarna med HMS-knuten är att den ger fullgod bromsverkan utan att vara beroende av vinkeln mellan in- och utgående rep samt att den går att fjärrmanövrera. En nackdel med HMS-knuten är att den tvinnar och sliter mycket på repet. Tvinn kan till viss del undvikas om repen hålls parallellt.

Säkring av andreman I detta läge ger knuten ca 300 kg bromsverkan

Säkring av försteman I detta läge ger knuten ca 250 kg bromsverkan

Fördelar

Nackdelar

Inget f2-problem

Högt repslitage

Kräver ingen extra utrustning

Tvinnar repet

49

2. U T R U S T N I N G

Grigri Grigrin är en självlåsande repbroms som fungerar enligt samma princip som ett rullbälte i en bil. Så länge repet löper långsamt går det fritt, men vid ett ryck så låses det. Grigri är bra för inomhus- och sportklättring men är inte lämplig vid klättring på klippa eller is med egna placerade säkringar, eftersom den ger upphov till ett högt fångryck. Trots Grigrin´s självlåsande funktion händer det många olyckor orsakade av handhavandefel. Grigrin kräver mycket handhavandeträning för att den ska fungera säkert. Dels är det lätt att repet kopplas bak och fram genom bromsen, dels kan en säkringsman upphäva låsfunktionen genom att krampaktigt hålla om bromsen. För att eliminera dessa risker ska självklart inkopplingsinstruktionerna följas samt säkring ske med den sk ”korvbrödstekniken”. Tekniken bygger på att bromsens låsfunktion endast hålls med fingertopparna. Vid firning bör inte spaken användas som friktionsregulator. Den bör hållas i botten och bromsning ska ske med handen. Repet ska löpa över den bockade plåtradien för att minska slitaget. Vid behov kan kamverkan användas för att ge mer friktion.

Fel sätt att säkra försteman. Bromsverkan upphävs genom att höger hand håller upp spärren

Rätt sätt att säkra försteman. Grigrin hålls som korvbröd. Snabb utmatning är möjlig samtidigt som spärrens lås ej blockeras

Fördelar

Nackdelar

Låser automatiskt

Väger mycket

Hög bromsverkan

Kan kopplas och handhas fel

Kan användas för firning

Ger högt fångryck

50

2. U T R U S T N I N G

Säkring av andreman

Repet ska kopplas via en karbin för att firningsåttan ska ge tillräcklig friktion. Säkringshandske ska användas.

Vid säkring av personal ska firningsåttan inte användas i detta läge.

Repet ska kopplas via en karbin för att stichtbromsen ska ge tillräcklig friktion. Säkringshandske ska användas.

Vid säkring av personal bör stichtbromsen inte användas i detta läge.

Vid säkring vid HMS kan repet kopplas via en karbin. Detta är dock inte nödvändigt. Säkringshandske ska användas.

Bra användande av HMS säkring direkt i standplatsen eller i selen. Säkringshandske ska användas.

En risk med att koppla repet via en karbin är att låsfunktionen blockeras om Grigrin trycks mot karbinen.

Bra användande av Grigri, direkt i standplatsen eller i selen.

Sammanfattning av repbromsar vid säkring av andreman

51

2. U T R U S T N I N G

Selar Två grundtyper av selar används; tillfälliga och permanenta selar. Selens uppgift är att fördela krafter på stabila kroppsdelar. Selen möjliggör inkoppling av självsäkring och repbroms samt erbjuder bärande av utrustning lättillgängligt. En väl tillpassad sele är normalt bekväm att hänga i en kortare tid. I ett frihängande läge känner man dock snart att blodtillförseln stryps av till benen. Efter 30 minuter hängande i en nog så bekväm sele kan man uppleva att benen ”somnar”. Är man vid medvetande ändrar man naturligt sin hängposition så att den blir så bekväm som möjligt. Det farliga är dock om en person är medvetslös och inte självmant påverkar sin hängposition. I värsta fall kan personen drabbas av s k hängtrauma, vilket kan vara dödligt. Eftersom selen hindrar blodcirkulationen ackumuleras giftiga slaggprodukter i kroppen. Slutsatsen av detta är att man som instruktör ska göra hängtiden för en skadad person så kort som möjligt samt vara observant på personal som hängt länge i en sele.

Tillfälliga selar Selen består av ett stycke band eller repsnöre och är därmed både lätt och billig. Tillfälliga selar är lämpligast att använda då uppgiften innebär långa förflyttningar med klätterutrustningen nedpackad följt av användning i mindre tekniskt krävande terräng. Tillfälliga selar bör undvikas då uppgiften kräver längre tids användning i fritt hängande position.

Trepunktssele Trepunktsselen är en mycket enkel och praktisk sele för kortvariga firningar som inte omfattar förflyttning till fots. Till trepunktsselen används en sydd eller knuten bandslinga, 120-150 cm, beroende på kroppsstorlek och utrustning som ska bäras under. Det är lämpligt att lägga bandet över magasinsfickorna på stridsbältet. Trepunktssele bör inte användas vid långa firningar och inte heller vid firning med ryggsäck. En risk med selen är att man kan falla ur om man hänger upp och ner. Är bandet för långt kortas det av med en överhandsknop bak på ryggen. Bandet kopplas samman i tre punkter fram på kroppen. Samma karbinhake används till firningsåtta.

52

2. U T R U S T N I N G

PB och trepunktssele

HBF-sele

Swiss-seat

Swiss-seat (FM-modellen) Denna sele är bekvämare än trepunktsselen och lämpar sig även bättre vid förflyttningar med selen påtagen. Swiss-seat finns i två varianter och kräver ca 7 meter band. Knytinstruktion: 1. Håll båda händerna mitt på bandet med 0,5 mm mellanrum. Rotera bandet tre varv runt händerna. 2. Kliv i benslingorna. 3. Linda bandet runt midjan och avsluta med råbandsknop och överhandsknut.

53

2. U T R U S T N I N G

HBF-sele HBF-selen som är en helkroppssele är den säkraste av de tillfälliga selarna. För att knyta selen åtgår 9 meter band.

1

2

3

4

5

6

7

Stegvis knytning av HBF-sele

1 Mät ut dubbelt band från foten via hakan och tillbaka till foten. Gör en överhandsknut där. 2 Placera överhandsknuten på höger höft. Trä bandet runt ryggen och fånga upp vänster och höger del mellan benen. 3 Mät ut dubbelt band diagonalt upp till höger resp vänster bröstvårta. Fixera benslingorna med överhandsknuten. 4 Trä armarna genom resp bröstloop och greppa det fria bandet korsvis. 5 Dra ut armarna ur bröstlooparna. 6 Kräng hängslerna korsvis över höger resp vänster axel. 7 Inkoppling av säkringsslingor eller firningsbroms sker i de två bröstlooparna.

PB PB är en tillfällig bröstsele som är lämplig för uppstagning av överkroppen vid en räddningsinsats. Den är också bra för att stabilisera någon som firar med ryggsäck. 120–160 ca lång slinga krävs, beroende på kroppsstorlek och mängd kläder.

54

2. U T R U S T N I N G

Permanenta selar Permanenta selar är att föredra då man bedriver tekniskt svårare och mer långvarig verksamhet.

Helkroppssele

Sitt- och bröstsele

Sittsele

Sittsele Sittselen är grundutrustning för alla instruktörer. Den är lämplig för firningsverksamhet, dock med en begränsning vid firning med tung ryggsäck. Sittselen tillverkas i olika varianter med fasta eller justerbara benslingor. För instruktörstjänst och framförallt under vinterövningar lämpar sig en justerbar sele bäst. För klättring inomhus är en sele med fasta benslingor lättare och smidigare. Om man planerar för att vara frihängande i selen långa tider är det lämpligt att ordna en sittbräda.

Bröstsele Bröstsele kombinerat med sittsele är ett krav att bära vid förstemansklättring (se kap Klätterinstruktören). Repet knyts in genom både sitt- och bröstselen. Detta gör att överkroppen stabiliseras upp och därmed minskas skaderisken på ryggen vid ett fall.

55

Att klättra/fira med bröstsele enbart är olämpligt. Vid ett fall i t ex en glaciärspricka blir man medvetslös efter 15 min om man hänger i en bröstsele.

Helkroppssele Kroppsselen är den säkraste selen att falla i vid klättring med ryggsäck. Nackdelen är att den är tyngre och mer otymplig än en sittsele. Detta gör att kroppsselen lämpar sig bäst för verksamhet som inte innefattar långa förflyttningar. Kroppsselen är den mest gynnsamma selen för långa hängtider. Den höga inkopplingspunkten gör selen obekväm att fira i då kroppen vill inta en närmast lodrät position. Hög inkopplingspunkt är däremot gynnsam vid ett fall under klättring, eftersom kroppen då stabiliseras upp och vänds med huvudet uppåt.

2. U T R U S T N I N G

Vård och underhåll Det är av största vikt att tid avsätts för vård och underhåll av firnings- och klättermaterielen. Om säkringsmateriel missköts kommer detta förr eller senare att leda till ett tillbud. I bästa fall upptäcks misskött materiel vid kontroll och kan därvid kasseras/omfördelas och eventuellt ersättas. Tillverkarens instruktion är grunddokument för skötsel av aktuell artikel. Följande riktlinjer för vård och underhåll gäller som komplement inom Försvarsmakten. Kasserad materiel ska skiljas från övrig utrustning för att undvika sammanblandning.

Gott om tid till materielvård är viktigt för den långsiktiga säkerheten

Materiel av nylon Smutsig nylonmateriel bör tvättas i ljummet vatten utan tvättmedel. Använd en mjuk borste vid rengöringen. Det är mycket viktigt att rep, band och selar m m inte utsätts för starka och blekande tvättmedel. Materielen bör torkas hängande i rumstemperatur. Torka inte rep och band i torkskåp/torktumlare – det skyndar på nylonets åldringsprocess.

56

2. U T R U S T N I N G

Ett rep som blivit ”luddigt” på grund av en mindre mantelskada kan lämnas utan åtgärd. Fiber ur manteln ska inte klippas av eller smältas. Undvik att använda smutsiga rep till firning och klättring. Smutspartiklar tränger igenom repets mantel och in i kärnan. Då repet utsätts för belastning och därmed töjs så kan vassa smutspartiklar (sandkristaller) skada de spända repfibrerna. Därtill så sliter smutsiga rep hårt på aluminiumdetaljer som karbinhakar och repbromsar.

Materiel av metall Okulärbesikta materielen avseende sprickförekomst och korrosion. Materielen måste vara rengjord vid kontrollen. Sprickförekomst är vanligast i skarpa radier. Sprickor kan vara svåra att upptäcka med blotta ögat varför ett förstoringsglas kan vara lämpligt att använda. Korrosion yppar sig som vit ärg på aluminiumdetaljer, ofta i kombination med små gropar. På ståldetaljer visar sig korrosionen som klassisk brun ”rost”. För nedanstående materiel gäller följande: • Funktionskontrollera karbinhakarnas skruvar och grindfjädrar. • Polera firningsåttor och karbinhakar som genom förslitning fått grader (vassa kanter) i godset. Grader sliter mycket hårt på repet. Använd en fin rundfil och avsluta med en fin smärgelduk. • Smörj kamsäkringar och karbinhakar som kärvar. Spola först bort smuts med ljummet vatten. Låt lufttorka och smörj därefter med ett torrt och icke smutsbindande smörjmedel (typ Teflonspray).

Kassation och klassning av rep Följande riktlinjer gäller för kassation och klassning av rep: 1. 300 firningar eller replängder för dynamiska rep (se A) 2. Efter ett fall med fallfaktor >1 (dynamiskt rep) (se B) 3. Vid en mantelskada med synlig kärna (se B)

57

2. U T R U S T N I N G

4. Då manteln har smältskador och/eller har kraftigt fiberslitage (luddigt) (se B) 5. Om repet kommit i kontakt med frätande ämne (se B) 6. Vid misstanke om att repet inte är tillförlitligt (se B) 7. Fem år efter första användningstillfället eller tio år från tillverkningsåret (se C) 8. Rep som används som fast rep kasseras då någon av kriterierna under 3–7 uppfylls.

Anmärkning A: Klass 1 rep (dynamiskt) blir klass 2 rep (blå märkning). Repet får användas som klass 2 rep intill det kasseras under B (se även C). B: Repet kasseras (kan användas som knoprep). Om skadan är av lokal art kan, efter kapning, de oskadade delarna användas var för sig. C: Klass 1 rep (dynamiskt) och/eller klass 2 rep (blått) blir klass 3 rep (brunt). Klass 3 rep (brunt) får dubblerat användas upp till 10 år från tillverkning. Klass 1 rep som utsatts för 100 fall (faktor >0.1) blir klass 2 rep och ska blåmärkas. Brun eller blå färgmärkning görs med tejp eller färg av god kvalitet.

Repet är träffat av stenslag 1

2

3

4

5

6

Stegvis förslitning av rep. Nr 4, 5 och 6 bör kasseras enligt punkten 4 ovan

58

2. U T R U S T N I N G

Om bara del av ett rep är skadat behöver inte hela repet kasseras. I ett sådant fall räcker det med att kapa bort den skadade delen och använda båda delarna var för sig. Vid behov ska den nya repdelen individmärkas och föras in i en egen repliggare.

Tips vid kapning av rep Tejpa hårt 5 mm innanför det önskade kapstället. Skär med en vass, helst fasettslipad kniv. Smältforma med värmen från en cigarettändare eller ett stearinljus. Ska stora mängder rep eller band kapas är det lämpligt att använda en eluppvärmd värmekniv. Rep, där hela längden ska kasseras, delas upp i korta stumpar som inte går att använda till firning och klättring. Repstumparna kan dock användas som knoprep vid kursverksamhet. Vid användning av konstruktions- och äntringsrep ansvarar övningsledaren för att materielen är tillförlitlig för ändamålet.

Livslängd på rep, selar, band och repsnören Livslängden på materielen är tid i förråd adderat med användningstiden. Materielen får användas max 5 år och summan av förråds- och användningstid får inte överstiga 10 år. Nedan följer ett exempel på livslängden på rep. Notera att selar, band och repsnören inte kan användas som klass 3 materiel (dubblerat efter 5 år). Notera också att materiel som en gång tagits i bruk inte kan förrådsställas igen. Repet tillverkas

Inköp till förråd

Repet börjar användas

2001

2002

2003

2004

2005

2006

5-års klockan startar

10-års klockan startar

Under denna period kan repet dubblerat användas som riggrep

2007 Senast tas i bruk om 5 år användningstid ska kunna nyttjas

2008

2009

2010

Kass pga 5 års användning

2011

2012

Kass pga 10 år från tillverkning

59

2. U T R U S T N I N G

Riktlinjer för kassation av band, repsnören och selar Bedömning av band och repsnören följer i tillämpliga delar samma bestämmelser som för rep. Extra viktigt med band är att det inte får vara skadat i kanten. Dragprovstester visar att ett skadat band får avsevärd hållfasthetsminskning på grund av den osymmetriska lastupptagningen.

Farlig skada på band

Smältskada efter för snabb firning med fransk prusik

Riktlinjer för kassation av karbinhakar och firningsåttor (all materiel av metall) Karbinhakar, repbromsar och säkringar m m ska aktas för slag och stötar då för ögat osynliga sprickor i godset kan uppstå. Materiel som fallit mot ett hårt underlag från mer än tre meters höjd ska kasseras. I praktiken är det sällsynt att moderna karbinhakar av smidd aluminium får sprickor i godset efter ett fall. Det förekommer dock att vissa karbinindivider har ett större eller mindre tillverknings- eller materialfel. Om en sådan karbin får ett kraftigt slag kan den brista under betydligt lägre krafter än vad den är specificerad för. Firningsåttor som har djupare förslitningsspår än 1 mm ska kasseras. Karbinhakar som har djupare förslitningsspår än 0,1 mm ska kasseras. Korroderade och/eller material med bristande funktionalitet ska kasseras. Funktionsduglig materiel har ingen begränsad livslängd.

Den svaga länken på en karbin är grindens låsmekanism

Materiel av aluminium är inte motståndskraftig mot långvarigt slitage på en punkt. Vid firning på blöta och sandiga rep blir det snabbt motsvarande slitspår på en firningsåtta

60

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

3. Firningsinstruktör

61

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Grunder För genomförande av en firningsövning krävs att en övningsledare med behörighet som firningsinstruktör ansvarar för verksamheten. En firningsinstruktör är behörig att tjänstgöra som övningsledare för firning från fasta föremål och topprepsklättring på både klättervägg och klippa. En firningsinstruktör får leda formell eller tillämpad övning/insats med alla personalkategorier. För att genomgå firningsinstruktörsutbildning krävs en grundlagd duglighet i personlig firnings- och säkringsteknik. Dessa kunskaper och färdigheter erhålls genom utbildning av en lokal firningsinstruktör. Utbildningen är basen för den militära firnings- och klätterverksamheten och kan byggas på med behörigheter för klättring, högfjäll, helikopter och strid i bebyggelse. En firningsinstruktörskurs är uppdelad i två skeden - ett utbildningsskede och ett examinationsskede (se Firningsinstruktörskurs”). Efter godkänd examination erhålls behörighet som firningsinstruktör enligt ovan. Instuktören ska bokföra genomförda övningar och träningstillfällen med personlig färdighet i en loggbok. Instruktörsbehörigheten ska förnyas vart tredje år. För att få förnyad behörighet krävs att instruktören årligen rapporterat in sina genomförda övningar och personliga träningstillfällen. Som funktionsansvarig gör MSS, baserat på den enskildes aktivitet, en bedömning om instruktören är lämplig att få förnyad behörighet för ytterligare tre år. Minsta antal övningstillfällen per år som kan ge förnyad behörighet bestäms av funktionsansvarig. Repetitionsutbildning för instruktörer sker i samband med utbildningsmöten i MSS regi.

62

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Personlig färdighet Personlig färdighet på de grundläggande teknikerna måste genomsyra firningsinstruktörens arbete. Vid verksamhet med firning och klättring är instruktören föregångsman och det är hans personliga färdigheter som är avgörande för ett säkert och effektivt genomförande. Då tiden på en firningsinstruktörskurs är begränsad måste instruktörsaspiranterna besitta nedanstående kunskaper och färdigheter innan de anmäler sig till kursen.

Materieltjänst och firningsteknik

En firningsinstruktör har mycket hög personlig färdighet på all reprelaterad verksamhet

En firningsinstruktörsaspirant ska ha grundlagd personlig duglighet (D1) i materieltjänst och firningsteknik. Kunskaperna om materielen ska ligga i nivå (K1) med det som framgår av kap ”2. Utrustning”. Den personliga kunskapen och färdigheten ska omfatta: • Att bedriva verksamhet i fallriskmiljö på ett säkert och effektivt sätt. Detta innebär att aspiranten ska ha respekt för arbete på höjd och inte låta höjdrädsla vara begränsande. • Förståelse för gällande säkerhetsbestämmelser.

63

• Förmåga att välja lämplig plats för firning. • Förmåga att rigga firningsankare. • Kontroll av att repet räcker ner till önskad plats. • Avvägning av firningsfriktionen beroende på omständigheterna. Detta innebär att aspiranten ska ha förmåga att bedöma om friktionen är för hög eller för låg. Åtgärder ska vidtas för att höja eller sänka friktionen för att därmed få en smidig firning utan att bränna sig.

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

• Kunna stanna och frigöra händerna under en firning genom att t ex linda repet runt benet eller använda en klämknut. • Bedöma hängbalansen i selen beroende på vilken utrustning som bärs (t ex inte genomföra en lång frihängande firning med en tung ryggsäck på ryggen). • Se till att hår eller någon utrustningsdetalj inte fastnar i firningsbromsen. • Under firningen se var man sätter fötterna för att undvika att riva ner sten. • I förebyggande syfte kontrollera vilka ytor som repet kommer i kontakt med för att därigenom undvika vassa kanter och eventuella stenslag som utlöses av repet. • Fira med konstant belastning i repet, inte hoppa och/eller avlasta på en hylla om så inte krävs. • Snabb urkoppling av firningsbromsen i syfte att minimera värmeskadorna på repet. • Kunna de vanligaste repkommandona. • Aspiranten ska förutom ovanstående sk aktiva firningsteknik också fira ned en person passivt (nedsänkning).

Säkringsteknik Den personliga färdigheten på säkringsteknik ska omfatta: • Förståelse för den principiella skillnaden att säkra en klättrande försteman jämte säkring vid topprepsklättring och säkring av firande personal uppifrån. • Hantering av stichtbroms (motsv), HMS och Grigri (motsv) enligt instruktioner i referenslitteraturen. Detaljer för genomförande av kurs framgår av avsnittet Firningsinstruktörskurs.

64

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Firningsövning Följande avsnitt tar upp firningsinstruktörens åtgärder under övningens olika skeden. Det finns oändligt många varianter på övningsuppläggning. Som mall används i nedanstående text en övning där soldater, uppdelade i grupper, kommer till ett berg där firningen ska genomföras.

Firningsinstruktör och soldat ute på klippans kant

En firningsövning kan delas in i följande skeden: 1. Order och samverkan

7. Genomförande av firning

2. Övningsplanering

8. Fortlöpande kontroll av verksamheten

3. Rekognosering och markägarkontakt

9. Åtgärder efter firning

4. Kontroll, urval och förberedelse av materiel

10. Avdukning

5. Riggning och iordningställande av övningsplats

12. Förande av repliggare och eventuell incidentrapport

6. Genomgång före övning

13. Utvärdering

65

11. Vård och kontroll av materiel

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Order och samverkan Ansvar och beordrande av övning regleras i SäkI. Som firningsinstruktör är det viktigt att ha nära kontakt med sin uppdragsgivare. Syftet och målsättningen med övningen måste vara tydligt utklarat. Ska det vara ett test eller utbildning? Det är du som firningsinstruktör som är specialist och ska föreslå de upplägg som svarar mot olika övningssyften. Om övningen ska läggas upp som ett test, dvs som en kontroll av personalens stresstålighet och dådkraft kan följande vara ett lämpligt upplägg. Momentet ska komma överraskande och genomföras snabbt. Det ska inte finnas tid för tvekan. Varje deltagare genomför endast en firning. Någon form av prov kan läggas in, t ex lösande av ett matematiktal under firningen. Om övningen ska läggas upp som en utbildning, dvs den ska leda till att personalen får en färdighet att bedriva verksamheten helt eller delvis på egen hand, kan följande vara ett lämpligt upplägg. Övningen genomförs som traditionell trupputbildning. Deltagarna genomför ett stort antal firningar i syfte att drilla in personlig färdighet och kontrollrutiner. Som instruktör är det bra att kunna presentera några motiv till varför övningen bör genomföras. Exempel på motiv: • Soldaten får ökad kännedom om kroppens fysiska och psykiska funktion under stress. • Truppen blir formbar då färdigheten att utföra åtgärder på kommando uppövas. • Förbandet får ökad användbarhet vid strid i oländig terräng eller strid i bebyggelse. • Soldatens motivation för den militära utbildningen ökar.

Övningsplanering Oavsett övningens upplägg (test eller utbildning) gäller det att i planeringen beakta följande:

66

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Tidsförhållanden Hur mycket tid finns till förfogande i övningens olika skeden?

Antal firande Hur mycket personal ska genomföra firning och vad har de för utbildningsståndpunkt?

Tillgänglig utrustning Hur mycket utrustning finns till förfogande? Räcker detta eller måste det ske nyinförskaffande eller lån?

Befälsförhållanden Vem är övningsledare? Behövs det en biträdande övningsledare om huvudövningsledaren inte har den rätta formella kompetensen?

Disponibla instruktörer Hur många firningsinstruktörer och hjälpinstruktörer finns till förfogande? Antalet deltagare per instruktör är extra viktigt att beakta om övningen ska läggas upp som en utbildning. Eftersom verksamheten har karaktären av att deltagarna inte kan arbeta under eget ansvar blir väntetiderna långa då instruktör-/elevförhållandet är lågt. Behov av att hemställa om fler instruktörer från andra förband övervägs.

Utbildningssäkerhetsanalys Under analysen (som sker före, under och efter övning) bör följande ges extra uppmärksamhet: • Kompetens på eventuella instruktörer och hjälpinstruktörer? • Truppens utbildningsståndpunkt och stridsvärde? • Ska övningen ske i dager eller mörker? • Är klippan blöt eller torr, snöig eller isig? • Identifiera risker baserade på ingångsvärdena. • Vidtag åtgärder för att minimera riskerna. • Fastställ behov av sjukvårdsberedskap.

67

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Sjukvårdstjänst Om det under en övning sker en olycka kan värdefull tid tjänas om följande är beaktat: • Säkerställ handlingsberedskap genom att tänka igenom dina åtgärder om det skulle ske en olycka. • Se till att åtgärderna vid olycka är kända av all personal som är inblandad i övningen. • Säkerställ att sjukvårdsberedskapen upprätthålls under hela övningen. Inneha grundutbildning i förstahjälpen, HLR och kroppsundersökning. • Deltag i repetitions- och vidareutbildning i sjukvårdstjänst. Små detaljer som kan vara viktiga vid en olycka är att veta var t ex bilnycklar och mobiltelefon finns. Ta för vana att orientera berörda. Kontrollera att sambandsmedel fungerar och bestäm en plats till vilken eventuell sjuktransport ska ställas.

Rekognosering och markägarkontakt Utfallet av en firningsövning bestäms till stora delar redan under rekognoseringen. En rutinerad instruktör har erfarenhet från många övningsplatser i landet. Om instruktören får uppgiften att genomföra en övning på en viss plats vet han direkt vilka speciella krav som ställs på just detta ställe. Som instruktör är det lämpligt att dokumentera använda platser, t ex för- och nackdelar, placering av firningsankare m m. En dokumentation underlättar kommande övningar. Beakta följande under rekognoseringen:

Markägare Ska övningen ske på militär eller civil mark? På militära övningsområden följs givetvis gällande bestämmelse på den lokala platsen. På civil mark ska markägarkontakt tas. I samband med detta går du med markägaren igenom hela övningens påverkan på naturen, t ex antalet soldater, tillåtna vägar att åka på, parkeringsbestämmelser, om platsen har ett känsligt djur- och växtliv m m. Detta ska ske på ett tidigt stadium. Gör inget praktiskt arbete på berget förrän markägarkontakten är klar. På civil mark bör tillståndet vara skriftligt.

68

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

På berget Detaljrekognosera lämpliga firningsstråk, risker för ras, behov av rensning, gångvägar runt berget, genomgångsplats m m. Vid första besöket på ett nytt berg kan det vara svårt att bilda sig en helhetsuppfattning om läget. Förkastningsbranten kan vara stor och bestå av flera väggpartier som ligger i olika vinklar och förskjutna i höjdled. Bäst överblick brukar man få genom att gå nedanför väggen vid en årstid då träden inte bär löv. Flygrekognosering från helikopter är det bästa sättet att snabbt få en överblick av läget. Ovanför väggen rekognoseras fästpunkter för firningsankare och lämpliga platser där firningen kan påbörjas. Gå inte osäkrad ute på klippans kant! Det finns en mängd faktorer som tillsammans med övermod kan sluta med att du ramlar ner. Ute på klippkanter sipprar det ofta vatten under mossan. Även om klippan i övrigt ser torr ut kan det vara halt som såpa att kliva på mossan. Våt klippa är generellt mycket hal. Är klippan dessutom beväxt med lav kan den vara i princip friktionslös. Kastvindar är en risk att beakta på toppen av ett berg eftersom luftströmmen blir turbulent. Om du blir träffad av fallande sten kan du slungas ut från en säker hylla. Häckande fåglar på berget kan attackera människor. Tillfällig yrsel kan sätta dig ur balans. En erfaren instruktör kan göra avdömningar när självsäkring är påkallat och när

69

den kanske gör mer besvär än nytta. Grundregeln är dock att alltid säkerställa en självsäkring vid arbete i fallriskmiljö.

Ta ej för vana att arbeta osäkrad ute på kanten

Använd alltid självsäkring då du exponerar dig för fallrisk!

Ta alltid med ett rep på rekognoseringen för att enkelt kunna fira ner och kontrollera det tänkta stråket. För att finna den rätta positionen på bergets topp är det lämpligt att ha en person som dirigerar från marken.

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Rensning av firningsstråk Om ett nytt berg öppnas upp krävs alltid rensning av firningsstråken. På berg som använts för firningsövningar tidigare kan rensning vara påkallat efter vinterns frostsprängning. Oavsett gammalt eller nytt berg ska alltid övningsledaren fira ner längs det tänkta stråket och avlägsna eventuella lösa föremål. Varning för stora lösa block vid rensning av nya firningsstråk!

Rensning är ett riskfyllt och tidskrävande arbete för vilket särskild tid bör avsättas. Lämpligt är att fira med en repsäck på benet för att därmed undvika repskador orsakade av fallande föremål. En sopkvast med stålborst och ett mindre brytspett är bra verktyg att medföra. Bredden på firningsstråket ska tas till ordentligt. En soldat kan trots order fira mycket snett i förhållande till lodlinjen. Rensning innefattar också området ovanför klippan. Lösa stenar kan ligga nära kanten och

Ras utgör en stor fara vid vistelse i berg. Den enskilde måste vara aktsam. Vid uppehåll ska man om möjligt vistas under ett överhängande klipparti eller med god marginal utanför raszonen

70

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

frigöras då repet gräver sig ner. Förutom lösa stenar ska även döda träd, mossa och andra föremål som kan falla ner och orsaka skada avlägsnas. På högfjället kan stora överhäng av drevsnö behöva avlägsnas, likväl som isbark längs väggen. Antalet firningsstråk som behöver rensas bestäms av truppens storlek och övningens målsättning. För grupper större än tio personer är det lämpligt att rigga två rep. Det ger mindre väntetid och bra flyt i övningen. Firningen ska nå ända ner till marken, inte stanna på en hylla några meter upp. Fastställ eventuellt behov av komplettering med ett stycke fast rep till säker mark. Rekognosera en säker gångväg utan klätterpassager, från bergets fot till dess topp. Överväg behov av snitsling. Som instruktör ska man vara medveten om att vägarna runt berget kan utgöra en större riskfaktor än själva firningen. Överväg att avdela en hjälpinstruktör som guide istället för att ha soldater irrande omkring på berget.

Firning på byggnader Byggnader har inte samma typer av problem som ett berg. I stället finns andra typer av risker som ska beaktas. Exempel på sådana är fönster, hängrännor, vassa plåtkanter, lös puts, el- och antenninstallationer samt svårighet att verifiera hållfasthet på fästpunkter. Undvik fönster om inte syftet är att träna ingång/passage av fönster (se kap ”SIB”). Sök tillstånd av fastighetsskötaren och kontrollera med honom om det föreligger behov av extra försiktighetsåtgärder. Stark elektromagnetisk strålning från antenner är ett exempel på risk som ska beaktas.

Kontroll, urval och förberedelse av materiel Rekognosering och övningsplanering är viktigt för att avgöra hur mycket materiel som kommer att gå åt för övningen. Säkerställ att tillräcklig mängd materiel medförs så att inte väntetiderna blir för långa. Av erfarenhet är det alltid bäst att medföra viss extra materiel som reserv. Om större enheter ska genomföra firningsövning kan det vara nödvändigt att byta ut ett rep som börjar bli slitet. 71

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Iordningställande av utrustning Materielen för en firningsövning delas upp i repsatser, soldatutrustning och instruktörsutrustning. En repsats består av • rep • kantskydd • slingor • karbiner. Det är lämpligt att packa repsatserna i separata väskor eller små uppdragsryggsäckar. Dels utgör förpackningen ett skydd för materielen under transport, dels underlättas bärande fram till berget. Soldatutrustningen utgörs av • band för knytning av tillfällig sele • firningsåtta • skruvkarbin • handskar • hjälm. Hjälm och handskar ingår i soldatens ordinarie fältutrustning. Soldatutrustning kan medföras av varje enskild soldat eller tillhandahållas på övningsplatsen. Instruktörsutrustningen utgörs av • sittsele • hjälm • handskar • 10 st skruvkarbiner • vass kniv (lättillgänglig) • 3 st prusiksnören (alt mekaniska repklämmor) • repbromsar (firningsåtta och ATC/motsv) • 2 st 120 cm slingor • 1 st 30 cm bandslinga. Firningsinstruktören ska ha tillgång till ett extra obelastat rep för eventuell räddningsinsats.

72

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Riggning och iordningställande av övningsplats Att rigga för en firningsövning är ett hantverk. Terrängens möjligheter och begränsningar gör att en plats är sällan en annan lik. Detta ställer krav på flexibilitet och att instruktören har ett gott handlag med materielen. Under rekognoseringen fastställs platser för genomgång, väntläge och själva firningen samt eventuell uppgång till firningsplatsen. På genomgångsplatsen, som ska vara väl åtskild från terräng med fallrisk, läggs soldatutrustningen upp med en meters lucka. Väntplatsen utgörs lämpligen av en markerad fålla mellan genomgångsplatsen och firningsstationen. Sjukvårdsmateriel placeras på en plats där den är lätt gripbar. På större berg kan det vara lämpligt att ha två omgångar med sjukvårdsmateriel, en uppe och en nere.

Firningsankare Grundregeln för all firnings- och klätterverksamhet är att aldrig lita på en ensam fästpunkt. Två eller vid behov flera fästpunkter ska användas för att säkerställa redundansen i system. Fästpunkterna ska ordnas så att belastningen är lika på varje enskild punkt och om en punkt skulle släppa får inte den/de kvarvarande punkterna chockbelastas. Hållfastheten på firningsankaret ska vara minst 12 KN. Låsbara karbinhakar eller dubblerade ej låsbara karbinhakar ska användas. Lämpliga knopar framgår av kap ”2. Utrustning”.

Fir

nin

gs

an

ka

re

Ordna snitsling in mot övningsplatsen och vid behov från bergets fot upp till toppen. Om grupperna själva Fästpunkt orienterar mot berget, är det viktigt att de fått en tydlig punkt som är lätt Fästpunkt att återfinna i terrängen att gå mot. En förkastningsbrant är ofta långt utsträckt och kan utgöra fallrisk på långt många fler ställen än där själva firningen är riggad. Ett firningsankare utgörs normalt av två säkra fästpunkter

73

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Vinklar Förståelsen för att kraften i fästpunkterna ökar i takt med vinkeln är viktig.

60°

50 kg

50 kg

56 kg

56 kg

71 kg

90°

71 kg 120°

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

Regeln säger: Vinkeln bör ej överstiga 60˚ och får ej överstiga 90˚

Fästpunkterna utsätts för kraft från två håll i den ”farliga triangeln”

Den farliga triangeln ger en kraftig belastningsökning på fästpunkterna

Naturliga fästpunkter Naturliga fästpunkter är t ex träd och stora klippblock. Vilka fästpunkter som ska användas till firningsankaret ska vara utklarat efter rekognoseringen.

74

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Konstgjorda fästpunkter Konstgjorda fästpunkter är t ex staket, vägräcken, en skorsten eller en bärande del av byggstomme (balkar etc).

Fästpunkter av klätterutrustning Klätterutrustning erbjuder många möjligheter att ordna säkra fästpunkter. Eftersom användande av kilar, kamsäkringar, standardbultar och isskruvar kräver en fördjupad handhavandekunskap får endast instruktör med lägst klätterbehörighet använda dessa. För en firningsinstruktör genomförs detta som en orienterande utbildning. Firningsinstruktör får använda borrbultar som fästpunkter om hållfastheten kan säkerställas genom inspektion avseende fastsättning, sprickor och korrosion. Placering av borrbult utförs av personal med lägst behörighet som klätterinstruktör. Repsnören, band, etc som sitter i ett gammalt firningsankare ska bytas ut mot nya. Rep som dragits ner ger brännskador på firningsslingorna. Den viktigaste anledningen att byta gamla slingor mot nya är dock för att säkerställa att alla länkar i säkerhetskedjan har en känd hållfasthet.

Vitt rep, instruktörens självsäkring samt räddningsrep Svart rep, soldatens firningsrep Nedsänkbart firningsrep

Fäste för kantskydd

Rep för nedsänkning

Förberett räddningsrep samt firningsåtta

För tydlighetens skull visas på bilden ett firningsankare med endast en fästpunkt

75

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Val av fästpunkt Följande är att beakta vid val av fästpunkter: Låg fästpunkt

• Hållfasthet. Fästpunkterna ska inbördes ha en hållfasthet som gör att ankaret håller för 12 KN. • Dragriktning. En fästpunkt kan ha god hållfasthet i en dragriktning men vara värdelös i motsatta riktningen. Så är t ex fallet med klämkilar som används vid klättring. • Placering. Fästpunkternas placering styr var firningsrepet hamnar. Tänk på att inte välja fästpunkter som är för nära kanten, det behövs ett utrymme på minst ett par meter. Det bästa läget är om det går att ordna högt placerade fästpunkter, då underlättas kantövergången – särskilt om kanten är tvär.

Hög fästpunkt

Hög fästpunkt underlättar kantövergången

• Svikt. Lång sträcka till fästpunkterna är ogynnsamt då det genererar svikt i systemet. Även statiska rep töjer sig något och detta gör att rep som löper över kanter slits mycket fort.

• Rotsystemen på tall och gran har olika hållfasthet. Tall är generellt sett starkare då roten växer på djupet.

Exempel på risker med fästpunkter är följande:

• Döda träd ska inte användas som fästpunkter.

• Träd med för liten diameter kan böja sig så att slingan glider av.

• Klippblock måste vara stabilt och får inte ha vassa kanter som kan nöta av slingorna.

• Trädet kan till sitt yttre se friskt ut men inuti vara ruttet eller urholkat av t ex myror.

• Blockets form kan göra att slingorna glider av.

• Trädet kan stå för nära kanten så att rotsystemet inte klarar belastningen.

• Fordon bör inte användas som firningsankare. 76

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Vid praktisk tjänst kan vissa förenklingar göras med bibehållen säkerhet. Förutsättningen ska vara gynnsam och instruktören ska ha rätt behörighet. Om dessa faktorer är uppfyllda kan övningsledaren besluta om en förenkling och använda ett firningsankare som bara består av en fästpunkt. Undantag från regeln med minst två fästpunkter får göras i följande fall (undantagsfall): • Firningsinstruktör får använda en bärande del i en byggnadsstomme.

Nedsänkbart firningsrep Som instruktör måste man snabbt kunna vidta åtgärder om en soldat fastnar längs repet under firning. Metoder för att undsätta soldater som har fastnat beskrivs under avsnittet ”Räddningsövningar”. Genom att rigga firningsrepet i ett nedsänkbart ankare kan problem i de flesta fall lösas snabbt. Systemet bygger på att firningsrepet fixeras i en avknuten HMS-knut enligt bilderna 1-3. 1

• Klätterinstruktör eller personal med högre behörighet får efter omständigheterna välja att använda en fästpunkt där så är lämpligt. 2

3

Exempel på förbjudet firningsankre

77

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Om en person fastnar längs repet under en firning kan instruktören lösgöra avknytningen och enkelt sänka ner personen som fått problem. Riggmetoden ger god handlingsfrihet och bör användas under all formell firningsutbildning. Firningen måste vara kortare än halva replängden för att detta system ska få användas. Avknuten HMS-knut

Soldatens firningsrep

Nedsänkbart firningsrep

Repslitage Ett rep är ingen stålvajer! Om inte särskilda försiktighetsåtgärder vidtas för att skydda repet mot slitage kommer det snabbt att slitas ut. Den mest ogynnsamma formen av slitage är mekanisk nötning mot en kant. Utan kantskydd kan repet vara kassationsmässigt redan efter 10 firningar. Firningsbromsen utgör två former av slitage, dels mekaniskt där repet löper mot ojämnheter i metallen, dels genom värmepåverkan. Gummislang Nylontyg med kardborre Brandslang Gummimatta

Vassa kristaller eller en vass kant skadar repet efter ett fåtal firningar

Exempel på kantskydd

Kantskydd kan utgöras av ett skydd på underlaget eller ett skydd på repet.

78

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Rep och band bör även skyddas mot kåda från träd. Värmepåverkan från firningsbromsar kan minimeras genom att firningen genomförs på dubbla rep och att bromsen avlägsnas snabbt (se Varm urkopplingsmetod i kap 2. Utrustning). Order om långsam firning ger mindre värmepåverkan och längre livslängd på repet.

Reputkast Reputkast är ett viktigt moment som kräver ett visst handlag för att det ska gå smidigt. Ordna en självsäkring och lägg ut repet nära kanten med kaständen överst i högen. Se till att det inte ligger lösa stenar under rephögen och att änden är förankrad. Ge repkommando ”Reeep!”, vänta ett par sekunder och kasta ett litet repnystan, vid behov snett mot vinden. Egentyngden hjälper till att sträcka ut repet. Om reputkastet utförs fel slutar det oftast med reptrassel som tar tid att lösa upp. Den som gör reputkastet är ansvarig för att stråket under är fritt. Man kan inte svära sig fri om någon blir träffad av repet genom att säga ”Jag ropade ju…”. Kommandot ”Reeep!” ska ses som en orientering för personal som uppehåller sig i anslutning till firningsstråket.

Genomgång före övning Om soldaterna som ska fira själva orienterar till berget, är det viktigt med en tydlig invisning mot genomgångsplatsen. Kommer flera grupper i nära anslutning till varandra är det lämpligt att ha ett bakre väntläge. Se till att soldaterna stannar på anvisad plats. Med vetskap om en förestående firning blir många uppjagade. De vill gärna gå fram till kanten för att se vad som väntar. Ställ upp soldaterna på genomgångsplatsen och gå igenom säkerhetsbestämmelserna. Kravet på vad som ska gås igenom framgår av SäkI. Extra vikt ska läggas på att kontrollera om någon är olämplig att genomföra övningen. En person med lyte eller men som kan påverka säkerheten ska inte delta. Om någon absolut inte vill genomföra övningen ska detta respekteras. Personal som säger sig besitta kompetens från det civila ska inte släppas utan kontroll. Civil praxis avseende säkerhet och teknik skiljer sig från det militära.

79

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Genomförande av firning På genomgångsplatsen ordnas med sele till soldaterna (enligt kap 2. Utrustning). Soldaterna lägger vapen och utrustning bakom sig. Innehåll i fickor som kan komma i konflikt med selen flyttas till packningen. Alternativt kan du som övningsledare ta hand om dessa saker under momentet. Knivar som sitter i byxbälten bör stoppas undan. Långt hår och föremål som kan fastna i firningsbromsen ska ordnas så att risken elimineras. Finns tillgång till sitt- eller kroppsselar är dessa att föredra av bekvämlighetsskäl. Bröstsele ska inte användas utan tillhörande sittsele. Tillfälliga selar är att föredra då soldaterna genomför övningen i syfte att lära sig tekniker de ska använda under tillämpade former. Låt om möjligt soldaten provfira på en kort passage utan utrustning. Detta kan ordnas som en ”bakomstation” som passeras före firningen. Upplägget kan enkelt ordnas med flera korta repstumpar som fästes ett par meter upp på en trädstam. Soldaten kan här under horisontella/svagt sluttande förhållanden (utan fallrisk) bekanta sig med repet och firningsbromsen. Denna träningsform gäller inte vid dådkraftsprov då firningen ska komma som en överraskning. Vapen, stridsutrustning och ryggsäck tas på utanpå selen. Ryggsäck bör undvikas på långa och frihängande firningar. Vapnet bärs så att det inte kommer i konflikt med bromshanden eller firningsbromsen. Ska truppen fira med någon form av utrustning är det lämpligt som övningsledare att själv fira med samma sele och utrustning för att därigenom upptäcka eventuella risker för trassel eller annat problem. Riggning

Visitation Visitation ska alltid utföras innan personal lämnar säker mark för att påbörja firning/klättring. Visitationen ska följa ett logiskt mönster och ska vara en standardiserad procedur. En målbild är att eftersträva liknande rutiner som används vid visitation före och efter skjutning eller i samband med ett fallskärmshopp.

Rep Sele Firningsbroms Extra säkring

Det räcker med en svag länk för att riskera en olycka

80

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Exempel på visitationsordning: • Starta vid repets infästning i firningsankaret. Följ det belastade systemet hela vägen ut till bromshanden. • Kontrollera att eleven inte har lösa föremål som kan tappas. • Inga lösa remmar, hakband eller halsdukar som kan fastna i firningsåttan (kan orsaka strypning) får förekomma. • Långt hår ska vara uppsatt i hårnät eller ordnat på annat sätt. • Personalen ska använda hjälm (UIAA/CE) alternativt Hjälm 90 och handskar (läder eller skinn). • Se till att firningsankaret inte kan ge vika. • Se till att firningsrepet inte kan skadas. • Inkoppling av firningsbroms i sele. • Knopar och karbiner ska vara rätt utförda och stängda. • Extra säkring ska vara säkerställd (se nedan).

Det är mycket viktigt att beakta sin egen säkerhet som instruktör. Det är lätt att man lägger ner all sin kraft på att se till deltagarnas säkerhet och glömmer sin egen. Det finns tråkiga exempel på civila instruktörer som har förolyckats framför sina elever.

Tekniktips Nybörjare kan behöva stöd med tekniktips. Eftersom de som ska fira oftast är rädda är det viktigt att instruktionerna är enkla och lättförståeliga. Allra bäst är att förmedla en känsla som eleven direkt kan översätta till sig själv, t ex ”Känn att repet blir spänt av din tyngd – ha inte tyngden på fötterna”. Fråga efter deras namn i samband med visitationen för att underlätta kommunikationen.

81

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Tekniktips, vanliga fel

Åtgärd

Håller för hårt med balanshanden

Slappna av (öppen hand)

Står för upprätt

Luta bakåt och häng/sitt i selen

Klättrar ner baklänges

Låt kroppstyngden komma på repet

Bromshanden för nära firningsbromsen

Flytta ner till höften

Obalans

Fötterna brett isär, lätt böjda knän

Släpar fötterna längs väggen

Gå ner för väggen

Firar snett

Följ lodlinjen

Firar för sakta

Låt repet glida genom handen

Vågar inte se ner

Se var du sätter fötterna

Extra säkring Vid all militär firningsverksamhet ska personalen ha någon form av extra säkring som ”backup” om det händer något oförutsett. Om man under firningen t ex blir träffad av en sten på bromshanden får inte detta leda till att man okontrollerat faller till marken. Övningsledaren måste säkerställa att personalen som firar är garderad med någon av nedanstående säkringsmetoder:

Bottensäkring Detta är en enkel metod som inte kräver någon extra utrustning. En hjälpinstruktör kan instrueras att verka som säkringsman. Ögonkontakt mellan firningsinstruktören och säkringsmannen är viktig för att systemet ska fungera säkert. Firningsinstruktören ska innan han skickar ut firande personal över kanten säkerställa att säkringsmannen är beredd. Bottensäkring ska ej användas vid risk för ras

82

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Klämknut Metoden bygger på att den som firar själv kontrollerar sin extra säkring. Metoden lämpar sig inte för nybörjare. För rutinerad personal är det en bra och säker metod som dessutom erbjuder möjlighet att utföra arbete med båda händerna. Säkringen utgörs av en klämknut som placeras antingen över eller under firningsbromsen. Det lämpligaste för selar med benslingor är att placera knuten under repbromsen. Problem som kan uppstå med klämknuten placerad under är att den trasslar sig i bromsen (se kap 2. Utrustning). För tillfälliga selar är det bäst att placera knuten över bromsen. Om klämknuten placeras ovanför är det viktigt att den inte är utanför räckvidd. Om man i ett sådant läge blir hängande i knuten är det svårt att ta sig loss själv. Vissa rep har en mittmarkering med tejp. Denna tejp kan lätt orsaka problem vid firning med klämknut.

83

Detta är en metod för att säkra nybörjare. Med ett extra rep har man god kontroll på den som firar. Soldaten känner också trygghet då han känner repet uppifrån. För att hålla rätt spänning i repet måste säkringsmannen kunna se den som firar hela vägen ner. Ett extra rep är också lämpligt för säkring av personal som firar med tung ryggsäck. Repet, som bör vara av en annan färg, kopplas in i soldatens sele bredvid hans firningsbroms. Extra rep är inte lämpligt för säkring av personal som firar frihängande. Det finns då risk för tvinn om soldaten roterar under firningen. Detta kan leda till att soldaten fastnar, eller i värsta fall att det ena repet smälter av. Slutsatsen är att man inte ska låta personal fira frihängande som inte behärskar att säkra sig själva.

Svart, soldatens firningsrep

Firning av en person kan helt kontrolleras nerifrån genom att variera belastningen i repet.

Säkring med extra rep

Grått, extra säkringsrep

Metoden har en viss begränsning vid långa firningar på dynamiska rep. Eftersom töjningen i repet ger en fördröjning av inbromsningstiden måste säkringsmannen ansätta full kraft i repet.

Säkring med HMS-knut direkt i standplatsen

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Vid användande av extra rep krävs det att instruktören kan säkra med en sticht eller HMS. Teknik för säkringsarbete framgår av referenslitteraturen. Några extra viktiga punkter att beakta vid säkringsarbete:

om den aktuella soldaten aldrig mer kommer att komma i kontakt med firning nerför ett stup, finns minnet av att ha övervunnit sin egen rädsla kvar. Detta är en bra känsla som han kan ha med sig i andra situationer.

• En stichtbroms får inte kopplas direkt i standplatsen så att vinkelrörelsen begränsas.

Att vistas i fallriskmiljö ger en äkta rädsla hos soldaten. Den förhöjda stressnivån som följer av detta kan användas för att testa soldatens förmåga i olika moment.

• Bromshanden får aldrig riskera att klämmas mot något föremål.

Exempel på sådana moment kan vara

• En hand måste alltid greppa om bromsrepet. • En praktisk teknik för att reducera reptvinn vid säkring (nedsänkning) med HMS är att bromsänden hålls parallellt med säkringsrepet. • Användande av lilla hålet på en firningsåtta som stichtbroms är det enda sättet en åtta får användas på vid säkringsarbete. • Den sk ”korvbrödstekniken” till Grigri är viktig för att kunna ge ut rep snabbt. • Avknytning av ovanstående repbromsar måste behärskas.

Dådkraftsprov Att fira sig ner för ett stup med endast ett tunt rep som säkerhet är ingen normal situation för de flesta soldater. Begreppet dådkraft kan beskrivas som förmågan att ta befälet över sig själv och göra något som man helst inte vill. Även

• frågor som rör soldatens huvudtjänst • matematiktal som ska lösas med huvudräkning • memorera en order som ska återges efter firningen • Kims spel, dvs komma ihåg en mängd föremål Det är viktigt med noggrann uppföljning för att övningen ska bli meningsfull. I vissa fall är det lämpligt att göra samma prov före firningen, i ett avslappnat tillstånd. Resultatskillnaden på de två proven indikerar bortfallet av mental kapacitet under stress. Vissa personer får bättre resultat under stress, vilket kan förklaras av att de behöver ha en viss stressnivå för att arbeta effektivt. En pulsklocka är ett bra mätinstrument som digitalt indikerar eventuell förhöjd stressnivå. Videofilmning av provsvaren som ges efter firningen är ett bra sätt för den berörde att lära känna sig själv.

84

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Taktisk insats Detta utbildningsreglemente avser inte att ta upp procedurer då firning används under tillämpade former. Reglementet är i första hand en källa för kunskap om säkerhet och teknik. Detta är kunskaper som kompetent personal kan omsätta för insatsbehov. Vid en taktisk insats kommer det alltid att finnas en mängd störande faktorer. Slutsatsen av detta är att personalen som ska fira har en rejäl överkapacitet i sin reptekniska förmåga. Erfarenheter säger att förövning under så insatsliknande förhållanden som möjligt gynnar ett säkert genomförande. Mängdträning, drill och standardförfarande är ledord i förberedelsearbetet.

Fortlöpande kontroll av verksamheten När firningsverksamheten har startat är det viktigt att hålla en fortlöpande kontroll. Det bästa läget är om övningsledaren själv inte är uppbunden på en firningsstation. Han kan då vara rörlig på övningsplatsen och hålla en övergripande säkerhetskontroll över verksamheten. Säkerställ att räddningsberedskap och sjukvårdsberedskap upprätthålls under hela övningen. Var mentalt förberedd på att ingripa men lägg huvuddelen av kraften på att förebygga eventuella tillbud. Räddningsmetoderna framgår i detalj i avsnittet ”Firningsinstruktörskurs”. För att bibehålla handlingsfriheten är det viktigt att inte låna ut delar av sin utrustning. Se till att alltid hålla din instruktörsutrustning komplett. Den största objektiva faran är vanligtvis risken för stenslag. Genom noggrann rensning av berget kan denna risk minimeras. Alla som är inblandade i övningen ska vidta försiktighetsåtgärder för att undvika att utlösa ras eller stenslag. Åtgärder vid stenslag är att högt och tydligt varna de personer som är nedanför genom att ropa ”STEEN!”. Kommandot ska repeteras av alla. Personal som är nedanför får inte vistas inom riskområde för stenslag. Minska repslitaget genom att flytta repets anliggningspunkter efter var tionde firare. På övningar där stor mängd personal ska fira är det brukligt att vända på hela repet efter ca 50 personer. Avpassa repändan så att den lagom räcker ner.

85

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Deltagarna kommer då snabbare bort från repet genom att de firar av repändan. Detta måste givetvis ske på säker mark. Hjälpinstruktör på marken bistår med urkoppling och upphissning av materiel. Upphissning av materiel ska ske i kraftiga påsar. Hissa inte upp karbiner och firningsåttor längs en vägg, det ger ett stort slitage på materielen. En åtta med skrovlig struktur sliter dessutom mer på repet.

Åtgärder efter firning En hjälpinstruktör som bistår soldaterna på marken ger ett bra flyt i övningen. Hans uppgift är bl a att koppla ur soldaten från firningsbromsen. Det är viktigt att varma firningsbromsar snabbt avlägsnas från repet. Vidare håller han ordning på personal som kommit ner och i förekommande fall anvisar väg för att komma tillbaks upp till toppen. Hjälpinstruktören ombesörjer också att materiel för upphissning färdigställs. Vid lämplig tidpunkt hålls genomgång efter övning. Beroende på övningens syfte (utbildning eller test) går man igenom antingen tekniska detaljer eller resultat av testet. Efter en övning där syftet varit att testa soldaterna är följande ett exempel på vad man kan att ta upp. ”Ni har nu genomfört något som ni kanske först inte trodde att ni skulle våga. All erfarenhet säger att människor som blir inblandade i skarpa situationer blir mycket rädda. I den normala fredsutbildningen är det svårt att driva övningar så långt att människor får känna på äkta rädsla. Ni har nyss fått känna på att vara rädda på riktigt. Kom ihåg hur det kändes, när ni trots rädslan tvingade er själva att genomföra firningen. Som ni nu har märkt klarar ni mer än ni tror. Tveka inte nästa gång då ni ställs inför en liknande situation.”

Avdukning Efter avslutad övning sker avdukning av övningsplatsen. Var noga med att räkna in materielen. Det är lätt att säkringar till t ex ett firningsankare glöms kvar. Sortera materielen direkt på plats och gör en grov okulärkontroll. Använd repsäckar och skydda materielen även under hemtransporten. Ordna ett varmförråd med gott om utrymme. Det underlättar materielhanteringen före och efter en övning. Meddela markägaren att övningen är avslutad.

86

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Vård och kontroll av materiel Åtgärderna efter övningen har stor betydelse för säkerheten inför nästa övning. Det största arbetet brukar vara att tvätta smutsiga rep. Vårdföreskrifter framgår av avsnittet ”Vård och underhåll”. Se till att medel avdelas för nyinförskaffande av materiel. En firningsövning med ett kompani förbrukar minst ett rep. Rep ska klassas som förbrukningsvara. Eftersom materiel för firning och klättring utvecklas i snabb takt finns för närvarande ingen central förrådshållning och därmed ingen M-nummersättning.

Repliggare och incidentrapport Genom att föra noggranna journaler över materielen underlättas arbetet, särskilt då flera instruktörer omväxlande brukar samma materiel. Exempel på repliggare framgår av kap 2. Utrustning. Om det under övningen inträffat en oönskad händelse som kan klassas som ett tillbud ska detta noteras på en rapport. Detaljer om detta framgår i avsnittet ”Firningsinstruktörskurs”.

Utvärdering Notera erfarenheter som kan vara värdefulla till kommande övningar. Exempel på punkter är: • Hur lång tid tog det att rigga inför övningen? • Hur lång tid tog varje grupp? • Hur lång tid behövdes mellan grupperna? • Var organisationen OK? • Uppfylldes målet och syftet med övningen? • Var utbildningssäkerhetsanalysen OK?

87

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Topprepsklättring

Topprepsklättring är effektiv träning. Klätterfärdigheten höjs snabbt

Grunder En firningsinstruktör är även behörig att leda övning i topprepsklättring. Topprepsklättring är nyttig fysisk träning. Det är också en bra start för de som ska utbildas vidare inom klättring. Med topprep, dvs säkring uppifrån, kan klättraren fokusera helt på rörelse och klätterteknik. På detta sätt kan man med en hög säkerhet relativt snabbt öva upp en god klätterfärdighet. 88

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Förberedelser Först fastställs om klättringen ska ske på klippa eller på en klättervägg. Klippor som används för firning kan i många fall även användas för topprepsklättring. För nybörjarverksamhet bör man dock inrikta på att bedriva klättringen på en mycket enkel nivå. Detta innebär att branta firningstråk sällan är användbara för topprepsklättring. Klätterväggar finns idag i stort antal, både inom- och utomhus. Många förband har en egen klättervägg och nästan alla större städer har en egen anläggning. För militär personal är det viktigt att väggen är byggd enligt CE-normer. En militär klättervägg ska dessutom godkännas av FortV. Vissa lokala bestämmelser för klätterväggar kan förekomma, detta är dock miniminivån avseende säkerhetsbestämmelser som ska uppfyllas.

Genomförande Hjälm, handskar och standplatssäkring används enligt övningsledarens bedömande. Vid topprepsklättring på en inomhusvägg kan behovet vara lägre, medan motsvarande verksamhet på ett berg kan påkalla ett högre krav på användande av skyddsutrustning. Att klättra som försteman med sittsele är tillåtet på en klättervägg. Bestämmelser för klättring på klippa framgår av kap 4. Klätterinstruktör. En firningsinstruktör får dock inte klättra som försteman. Han måste se till att repet placeras genom toppunkten på något av nedanstående sätt: • Låt ett snöre sitta genom toppunkten. Hissa upp klätterrepet som en flagglina. • Använd en stege. • På vissa platser är det möjligt att gå runt och koppla i repet från ovan (tänk på självsäkring). • Låt en klätterinstruktör leda upp och placera repet i toppunkten. Låt inte rep hänga framme på en klättervägg mellan övningstillfällena. Obehöriga kan bruka materielen och efter det känner du inte repets hela historia. Halvrep eller tvillingrep får inte användas med enkel part då detta medför mycket svikt. Statiskt rep ska användas med extra försiktighet för topprepsklättring då hårda fångryck kan bli följden av ett fall med slack i systemet. Enkelrep med diameter på ca 10,5 mm är att rekommendera för topprepsklättring. 89

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Riggning av topprepspunkt Avseende hållfasthet gäller samma krav som för ett firningsankare. Det som skiljer på ett topprepsankare är att centrumpunkten ska synas nerifrån. Klätterrepet får under inga omständigheter träs direkt genom en slinga i toppunkten!

Friktionsvärmen smälter av ett band på några få sekunder

Använd dubbla låsbara aluminiumkarbiner eller en stålkarbin i punkten som topprepet löper igenom. Ett sandigt rep med kroppsviktsbelastning sliter på en aluminiumkarbin då klättraren sänks ner till marken.

Karbinhake av aluminium som suttit i toppunkten på en klättervägg

Dubbla karbiner är också gynnsamt för repet. Det blir mindre repslitage då repet löper över en större radie. Som instruktör måste man säkerställa att klättraren inte kopplar ur sig själv från toppunkten. Detta har faktiskt hänt vid upprepade tillfällen. Den låsbara karbinen kan förses med en bit tape över skruven. En mycket säker metod är att trä repet genom en fast metallänk som inte går att öppna, t ex en firningsåtta.

90

3. F I R N I N G S I N S T R U K T Ö R

Säkring Det finns två metoder för att säkra klättraren vid topprepsklättring. Man kan säkra uppe på toppen eller nere på marken beroende på klätterledens längd och deltagarnas erfarenhet. Begränsningen med att säkra nere på marken är att det endast går att klättra